Juletid
Det är annandag jul. Ute skymtar man solen, det är sex plusgrader och vattenpölar så långt ögat kan se. Inne skymtar man två barn och en vuxen med feber. Det hostas, snörvlas och nysningarna kastar snordimmor överallt.
För Hedda kom febern i söndags. På tisdagkväll skulle vi spela uppesittarbingo. Petter lägger Hedda och kommer ner tio minuter innan bingon börjar och lagom till första bingon vaknar hon och ropar. Jag och Melker styr bingoduttandet. Därefter vaknar hon och ropar med jämna mellanrum och när det är dags för femte bingon har Melker lagt sig och Petter är återigen uppe hos Hedda. Femte bingon startar och jag duttar på alla tre lotter, det går bra till en början. Sedan flyger en lott ner på golvet och jag missar ett nummer på en av lotterna. Kort därefter viker sig en flik på lotten över duttområdet och dutten hamnar på fel siffra och sedan lossnar toppen på duttpennan. Det är oklart om det blev någon bingo och känslan av vårt vanliga kaos var uppenbar.
Sedan ger sensorn upp. Ett rakt rött streck håller mig vaken hela natten. Vi ger socker, men inget händer. Påslakanet knakar oroväckande och jag upptäcker att hela ovansidan bara spruckit av ingen anledning. Påminner mig om att unna mig nya sängkläder.
Julaftonsmorgonen börjar med klappar i sängen. Båda barnen öppnar sina klappar och lägger sig i soffan med julklapparna bredvid sig. Melker gör ingen ansats att försöka få tag i en skärm. Märkligt. Testar febern. Aha. Två febriga barn. Sensorn visar fortfarande ett rött streck, stick i finger visar inget rött värde. Sensorbyte. Igen. Hela tiden strular de. Jag och Melker kryper till sängs och somnar båda två.
När Kalle Anka börjar släpar vi oss ner till soffan. Strax innan tomten ska komma (Petter såklart, ingen annan skulle nog våga sig in i vår 40-gradersdimma) kräks Melker. Hurra!
Tomten kommer. Barnen är tokglada i några minuter. Sedan däckar de igen. Melker kräks vidare. De sover oroligt och vi bakar räkpizza (här älskar bara Petter julmat). Vid midnatt vill jag verkligen att vi kollar ketoner, vi har fått till oss att eftersom han har så myccket egenproduktion ska vi inte behöva oroa oss för ketoner, men jag kan inte släppa det när han fortsättar kräkas. 3.6. I instruktionsboken står det att man ska ringa 112 vid värden över 3.
Petter och Melker åker till akuten och blir inlagda över natten. Han slutar kräkas och är feberfri på morgonen. De kommer hem på permission och vi ger insulin som galningar.
Febern kommer dock tillbaka. Jag går och köper nya sängkläder och byter dem, känner mig glad. Idag har han 40 grader. Hedda har fortfarande runt 38 grader, men börjar vara sig själv igen. Petter har lite feber och jag väntar bara på min tur.
Det var ingen rolig jul. Fast jag kan ändå känna att de varit så ofärskämt friska hela hösten och det var väl ändå tur att de var så pass sjuka när vi båda var hemma och kunde hjälpas åt och utan att bry oss om vem som ska vabba. Fast nu kan de gärna få friska på sig tycker jag.
Mamma fick komma hem till styvbrorsan igår och det känns fint att hon fick fira lite jul också! Hon var så lycklig!
