Katarina J

Han skulle bli hämtad av sin farmor idag då jag skulle avrunda hela skaffabarngrejen hos barnmorskan, men nu fick det bli så att han hängde hemma hos henne istället. De började med att handla och Melker bestämde att de skulle köpa rosor och ett spidermankort till mamman som jag fick efter det där barnmorskebesöket.

Besöket. Hedda sov hela vägen dit. Vaknade i väntrummet, men somnade om. Vaknade när barnmorskan hämtade mig, gnällde hela besöket och somnade när vi gick ut ur rummet. Tajming. Allt såg i varje fall bra ut. Blodvärdet var tillbaka till det normala, blodtrycket var bra trots skrikande bebis, knipet var bra och vi passade på att ta ett cellprov när trosorna ändå var av. Frågor om snittet ska jag ta när jag ska till kvinnokliniken om två veckor. När jag gick ut genom dörrarna kändes det så sorgligt att det var sista besöket hos barnmorskan. Någonsin. När jag passerat lasarettet kändes det samtidigt skönt. 

På eftermiddagen hade jag en gnällig bebis. Hon har börjat ha det riktigt jobbigt på kvällarna nu och jag minns skriktiden med Melker mer när hon är likadan. Fast hon vaknar glad på morgonen i varje fall. Och på kvällarna är vi ju två som kan byta av varandra och det är ju bra. Bättre med en nöjd bebis när jag är själv med barnen. 

Nåväl. Dags att kojsa. Man vet ju aldrig hur natten ser ut även om de brukar se bra ut. Hon sover oftast mer eller mindre hela natten, men om det är något man lärt sig om bebisar så är det så att allt kan ändras fort. Så fort man vant sig vid något så förändras det. Här hoppas jag att det inte förändras speciellt mycket. Jag gillar ju att sova. Väldigt mycket.