Helgs ände
Igår kväll skulle jag sova i stora sängen för att få sova gott. Nu var det så att Melker dragit på sig en förkylning och vaknade och grät hela tiden så det där med att sova gott kunde jag ju glömma. Det är ju i sådana lägen enklare att sova med en bebis än med en femåring. När Hedda vaknar stoppar jag in en napp och stoppar om. När det inte fungerar drar jag fram en bröstvårta och så somnar vi båda ganska snabbt. Med Melker funkar det inte så av många olika skäl. Det var näsdukar och tröst som inte fungerade för det var ju hemskt jobbigt med snuvan och mer än att snyta och trösta kunde jag ju inte göra. Till slut stoppade jag en kudde under madrassen och han grät i varje fall inte när han vaknade efter det.
Idag tog jag och Hedda en promenad till landskyrkan för att hämta hennes dopdroppe. När vi kom hem hade grabbarna städat och Hedda sov länge för en gångs skull.
I övrigt har vi mest strosat på hemma. Ritat och sett på TV. Spelat pokemon och ätit gott.
En ny vecka väntar. Vi har en del hemmatid att se fram emot eftersom Melker är förkyld. MEN för tillfället kan vi vara hemma. Vi har inget hem som ligger i spillror och vi behöver inte fly till ett annat land. Vi har mat på bordet och varmt och gott i sängen. Vi är trygga och har varandra.
