I slutet av november
Mitt förra inlägg gick halverst ut på att berätta om hur otroligt viktig den här kanalen är för mig och sedan dess har det gått en månad. Så viktigt var det visst inte. Fast jag har gjort inlägg i mitt huvud, formulerat varje dag. När kvällen kommit är allt borta, alla ord och all energi.
Sedan sist har de snötyngda grenarna bytts ut av regn och plusgrader. Galonväder med hjälm. Ungar som faller som dominobrickor och absolut stenhårt lekföre. Idag kom snön äntligen tillbaka och i helgen väntar adventspyntandet.
Förra veckan var en riktig jobbvecka med över 44 timmars jobb för mig och en del extrajobb även för Petter. Tandläkarbesök och tusen nålar i halsen hela veckan. Om åtta dagar har jag förhoppningsvis klarat av alla mina utvecklingssamtal och jag räknar med att återkomma till livet igen när de är avklarade.
Idag åkte jag och Melker buss till hans farmor. Den lille tokblyge farbrorn satt och flirtade med alla tonårstjejerna på bussen och gapskrattade när de log tillbaka. Han som inte sa ett ord eller åt en smula mat på förskolan under flera månader leker helt plötsligt igen och får beröm av förskolepersonalen för att vara en allätare. Den kille som varit rädd för fart och fläkt kastar sig gärna snabbt utför branta backar med boben medan hans mamma blundar i bakgrunden. Jag åkte med en gång också förresten. Boben fortsatte, men jag satt kvar i luften. Idag har jag antagligen en blå skinka.
Nu ska jag ladda upp för en sista arbetsdag för den här veckan. Sedan är det bara tre kvar innan julledighet och kortare veckor.