Katarina J

Kylskåpet ekar tomt i vanlig ordning och jag bestämmer mig för att ta med de rara barnen och handla. 

1. Jag inser att handlingslistan blev kvar hemma.

2. Barnen bråkar om en sådan där pytteliten kundvagn. Eller bråkar och bråkar. Melker jagar Hedda medan hon springer runt och skriker sitt högsta pipskrik. 

3. Hedda kapar mina hälsenor med den pyttelilla kundvagnen. 

4. Hedda sätter sig äntligen i min kundvagn och allt blir tyst. Melker kapar mina hälsenor med den pyttelilla kundvagnen. 

5. Medan jag haltar som mest efter att ha fått hälsenorna kapade två gånger upptäcker jag att Hedda kastat iväg mitt körkort ur börsen. Därefter ser jag att hon sitter och smaskar på en tomat. Nåväl. Hon är nöjd. 

6. Vi kommer till kassan och åker på delav stämning. Då visar det sig att jag tydligen försökt stjäla ett paket majskakor och åker på helavstämning. 

7. Jag börjar lasta upp tomatsöliga matvaror på bandet för att ta reda på om jag försökt stjäla något mer när Hedda plötsligt fiskar upp ett paket ägg och kastar ut dem i kundvagnen. Kanske försökte hon göra tomatomelett? 

Kassörskan gör sitt bästa för att hjälpa mig städa upp omeletten innan jag betalar alla matvaror och börjar lunka hemåt där Huggy wuggy väntade med öppna armar. Då inser jag att mina ganska dyra superbraiga öronproppar troligtvis försvunnit obemärkt på jobbet. 

Härligt. Jag och Huggy kommer ha många fina musikstunder ihop i sommar. Nu sitter jag och undrar varför kaffe inte brygger sig själv. Bara 93 timmar härligt ensamsemester kvar med kidsen innan Petter hänger på. 

Trots alla odds gav jag mig på att klippa gräset innan jag la Hedda. Jag tror att det gick bra. Men med tanke på övriga dagen så inser jag att det skulle kunna hända att grannarna plingar på och meddelar att jag klippt av någon tråd till robotgräsklipparen. Nåväl. Fram till dess njuter jag av att det är gjort.