40+4
Tjenare!
Jag ser att var och en av er börjar vara nyfiken på hur det går för oss med bebis. Lika många unika besökare, men antalet gånger ni kikat in har skjutit i höjden de senaste dagarna. Samtidigt ringer och sms:ar det ovanligt många för att "bara kolla läget". Hehe inte tror jag alls på att jag helt plötsligt är så himla populär, nog fattar jag att det är Golfrids läge ni vill åt!
Jag ska börja med att göra er besvikna. Här har det inte kommit någon bebis. Inte alls. Den ligger där den ligger och jag går dit jag går.
Igår gick jag till en av tjejerna i föräldragruppen för att hälsa på hennes bebis som kom förra veckan. Han däckade på Golfrid och jag tänkte att Goffe liksom skulle bli lite leksugen och börja bana väg ut, men icke.
Idag gick vi till stan för att kolla upp angående Petters pappas sextioårsresa i vinter. Så hade de 20% på barntrikåer så jag passade på att köpa en stump att sy ihop med resterna från minkyfleecen från babywrapen. Det ska bli en varm och gosig filt. Hoppas jag. Jag kan liksom inte riktigt förutsäga vad det ska bli för i slutändan syr jag så slarvigt att det kanske blir en sned och vind snuttetrasa kvar. Om bebis inte vill komma kanske jag måste fara och fixa mig en symaskin att fixa på med. Att få tiden att gå.
Så ska vi gå till svärfar och toktrycka grillat till middag. Eurovision känns som en lagom högpreggoaktivitet att avrunda lördagen med.
Annars då? Femte dagen på "övertid" (teknisk sätt är man ju inte på övertid förrän två veckor efter beräknat datum) och jag mår bra. Kan ju som sagt gå både hit och dit utan problem och jag sover bra. Två nätter i rad har jag behövt gå upp och nattkissa igen och slogs av tanken att det är ljust redan vid 2-tiden nu. Det vittnar om att det var ett tag sedan jag var nattvaken. Bebis knölar på där inne. Jag är fortfarande inte sådär less som det sägs att man ska vara nu, men jag börjar vara sjukt peppad på att det ska starta igång. Jag börjar vara så himla nyfiken nu. Efter besöket till bebisen igår då jag var så sjukt fascinerad över att det faktiskt var en riktig och fungerande bebis som kommit så har jag börjat tänka att det kanske faktiskt är en riktig bebis i min mage också. Jag tror att det är den översvallande stora känslan som jag inte kunnat ta på som gjort att jag inte längtat lika mycket som andra i min situation. Jag kan liksom inte visualisera att det ska komma ett riktigt barn därinifrån. Hjärna och hjärta vet, men kan inte omsätta till verklighet.
Sammanfattningsvis. Även om jag inte är döless...kom nu då unge!