Vardag

Vår på ingång

Veckan efter cykelkraschen kunde jag inte cykla alls. Jag är inte stans största fan av bilkörning, men det var ju bara att tuta och köra den veckan och det gick över förväntan. Det var nästan så att jag saknade bilen förra veckan när knät tillät mig att cykla igen. Knät är fortfarande inte helt bra, men jag kan gå normalt i trappor och cykla igen, även om jag är livrädd för ett nytt fall. Helst av allt skulle jag vilja gå, men om jag gick skulle barnen få helt orimligt långa dagar, vissa dagar skulle jag inte ens hinna få ut dem innan förskolan stänger. Petter får inte ut dem innan de stänger någon dag alls bortsett från fredag då så det vore inte alls optimalt. 

Förra veckan, ganska precis en vecka efter att jag ramlat föll glasögonen isär helt plötsligt. Tejp räddade bilfärden hem och nu är ny tid bokad för både linskontroll och glasögon kontroll i slutet av mars. Jag hade inga linser hemma heller så den supersnälla optikerassistenten grävde fram ett par linser i passande styrka och lite linsvätska då jag ju använder endagslinser nuförtiden. Igår hämtade jag ut nya linser. Jag har aldrig riktigt trivts jättebra i de glasögonen så jag hoppas att jag trivs bättre i nästa par. Samma dag som glasögonen föll isär ringde de från Melkers fritids och berättade att det var hans tur att få magsjuka. 

Så. Efter många veckor med otur passade jag på att gå på två supertrevliga föreläsningar. En handlade om att leva livet istället för att överleva det och den andra om återhämtning. Just nu kan jag inte påverka min jobbsituation speciellt mycket då jag inte vet vad jag ska göra för att överleva ekonomiskt utan det, men om jag inte förändrar livet runtomkring jobbet så blir det inte bra alls. Lite fungerade föreläsningarna, jag försöker fylla tiden med annat än att bara ligga i soffan all hemmatid. 

Våren är på ingång och den allra mörkaste och kallaste delen av året har passerat. Idag åkte samtliga till badhuset efter att Petter garanterat mig att det är lugnt där direkt de öppnat. Jag var inte villig att hålla med då det kryllade av folk. Därefter visade livet att det kommit varmare tider då vardagsrummet fylldes av ett gäng energifyllda 7-8åringar som knappt synts till under den stränga vintern. 

Så skönt det är med ljus och plusgrader. Det njuter jag så otroligt av. Nu ska jag lägga storbarnet.