Livet i mars
I mars har det varit vår, men i slutet av förra veckan kom ett nytt lass med snö och i morse var det femton minusgrader ute så vintern verkar vara på besök igen. Hemma på vår gata i stan håller de på att byta kommunala vattenledningar och korsningen och kurvan på varsin sida av radhuset har varit avstängt ett tag. Idag var det dags att prova på att leva utan vatten igen. Knökigt, men tänk så fina nya vattenledningar vi ska få. Nya grannar är på ingående och vi vet väl egentligen inte så mycket mer än att pappan är snickare och att paret har en liten son på två månader. Trevligt hur som helst.
Melker har varit riktigt sjuk medan Hedda bara varit en gnutta sjuk så mars startade med två veckors vab medan vabruari endast bjöd på två vabdagar. Nu är Melker frisk och kry igen, men hans blodsocker är inget vidare så det ska utredas vidare under några veckor och månader. Mer om det kanske jag skriver i ett annat inlägg.
Inför detta nya år lovade jag mig själv att köra bil en gång per månad. Universum har verkligen försökt att hjälpa mig på travet i det löftet. I februari föll jag med cykeln och kunde inte cykla på en hel vecka. För att ens kunna hämta barnen på skola och förskola i vettig tid var jag tvungen att ta bilen den veckan. Tre dagar i rad. Igår hade en av mina närmaste vänner en kris i familjen och var tvungen att komma upp till Norrland fortare än fortast. Inga flyg flög till Skellefteå och med väldigt kort varsel fick jag frågan om att hämta henne i Luleå igårkväll. Så blev det. 23.30 kom jag hem från luleå igårkväll och så långt har jag aldrig kört själv förut, inte på långa vägar.
I morse var det upp och iväg till lasarettet för provtagning med Melker och därefter var det både linsundersökning och glasögonkoll hos optikern. Mina glasögon föll isär en vecka efter cykelolyckan så jag är i behov av nya. Inga kändes hundraprocentigt bra, men jag ska fundera till i morgon på vilka som känns bäst. Man kan säga att jag känner mig mör idag. Stel i ryggen och trött och jag sov faktiskt en stund i soffan på eftermiddagen.
Jobbet bjuder på härliga utmaningar var dag. Personal är sjuka, men inte barnen. Vissa dagar är det helt tomt med personal på vissa avdelningar så vi skickar runt barn och hoppas på det bästa. Däremellan är det möten och annat som ska avklaras och föräldrar som har synpunkter på verksamheten. Personal bråkar och nästan alla av resten av personalen vill avgå. Det är så tungt, men nu står påsken för dörren och det är ju skönt. Då planerar vi en natt i Umeå så vi hoppas på friska barn.
Tack vare att snön kom under helgen samtidigt som vi åkte till Kåge för att äta middag så kunde vi få tillbaka Melkers gamla skidor och Hedda kunde få sig ett första åk. Det gick super!
