Svinkallt!
Inför gårdagens jobbdag grävde jag fram Petters slalomglasögon och en buff. Cykeln fungerade bra till jobbet efter flera dagar inomhus. Slalomglasögonen höll kylan ute, men de vanliga glasögonen där under immade igen. På vägen hem hade cykeln det tufft och även då immade glasögonen igen. Tjocksockar i powerbootsen och vantar under handskarna höll fötter och händer varma och dunjackan gjorde att svetten ändå rann. Det gick över förväntan. -28 grader.
Idag tänkte jag trotsa imman på glasögonen och tog linser på. Jag hoppade upp på cykeln som förvarats inne under natten och konstaterade glatt att jag såg allt tydligt innan jag insåg att det inte hände något när jag trampade. Kedjan hade hoppat. Jag stirrade på de båda ihopfrusna bilarna, varav den ena inte ens startat tidigare i veckan och konstaterade att det bara var att börja traska till jobbet. Det gick bra, men det tog lång tid. Fjällrävens dunjacka höll mig svettig hela vägen till målet även om den är en aning trång. Hem tiggde jag skjuts av en kollega. -32 grader.
I morgon är det Petters tur att jobba och det återstår att se om bilen startar den här gången. -28 säger prognosen. Vi andra stannar inomhus. Jag är så tacksam att barnen är lediga hela lovet, det hade inte varit kul att stressa till förskola och skola samtidigt som inget annat fungerar i kylan. Till veckan väntar plusgrader.
Hostan hänger kvar. Är inte lika jobbig, men den är kvar. Revbenen är ömma efter alla veckor med hosta, men det känns lite bättre. Just nu känns det som att det aldrig kommer ge sig, hoppas verkligen det gör det snart. Så trött på hosta och kyla.