Sjukstuga, blodsockertoppar och panikstudier
Sedan sist har jag gjort klart labrapporten. Den blev ganska eländig eftersom mina resultat blev ganska luddiga i min hjärna. Det gjorde ju inte saken bättre att det var deadline för den samtidigt som det var deadline för ett första utkast av slutrapporten och även för en mastodontuppgift i den andra kursen. Det blev liksom lite ihopstressat.
Mitt i dubbelrapportskrivningen åkte Hedda på en förkylning och stannade hemma med mig som support i skrivandet under hela fyra vardagar. Man skulle kunna säga att panikskrivningen blev lite ineffektiv i slutfasen med Heddas hjälp. För hjälpa till, det ville hon gärna. Hon klättrade i knät och ville skriva på datorn. Hon knyckte varje bok jag hade i handen för att läsa den själv. Hon ritade i mina anteckningar. Hon ropade om hjälp var tredje minut. Hon var förkyld, men inte spciellt sjuk om man säger så.
Under torsdagen återgick Hedda till förskolan och jag traskade till skolan för att ta itu med mastodontuppgiften i den andra kursen. Där fann jag en annan vilsen och två mindre vilsna och tillsammans löste vi möjligtvis den uppgiften. Jag kan konfigurera, men jag har så himla svårt för att tänka var IP-nummer ska ligga i konfigureringen, det blir mest en röra i huvudet.
Igår kände Melker sig slut och klagade på ont i örat. Jag tänkte att han får stanna hemma, men eftersom han antagligen fått Heddas förkylning så tänkte jag att hon skulle få gå till förskolan för att jag skulle kunna plugga ordentligt. Nästa deadlines ligger framför mig. Precis när vi skulle göra oss klara att gå kräktes Melker. Att skicka en potentiell magsjukasmittare till förskolan på självaste lucia kändes inte vidare schysst så hon blev kvar hemma.
Melker sov mest hela dagen och kräktes två gånger, men på kvällen sjönk febern och han var sig själv igen. Jag och Petter såg någon superspännande julfilm (på riktigt, ej kärlekssaga) och kom i säng sent. När jag sovit 1.5 timme vaknade jag av Melkers låglarm och sprang ner för att kontrollera att jag gett rätt dos långtidsinsulin. Läkaren har sagt att han inte ska kunna bli farligt låg om natten då han får så pass lite insulin, men det faktum att han varit magsjuk störde lite. Vid 3.30 gick även Petters låglarm och vi bestämde oss för ett stick i fingret och det visade att han låg på låga 2.9. Vi gav lite äpple för att undvika blodsockerstegring och förhoppningsvis få effekt längre än godis, men han fortsatte ligga lågt. Vid fem somnade jag om och vaknade 6.30 av att Hedda hoppade i sängen och var superpigg.
Med tre timmars sömn i kroppen kände jag mig inte särskilt pigg. Idag har båda barnen däremot varit superpigga. Hedda har sprungit runt som en ständigt pipande iller och Melker har jagat på henne. Det är som att de är extra pigga och högljudda när man är helt knäckt själv. Melkers blodsocker har levt rövare och trots extra insulindoser har hans blodsocker skjutit i höjden. Höglarm får vi sällan, men idag har det varit standard och vi har för första gången, och andra, fått ge korrigeringsdos med insulin. Ändå har han legat en aning högt. Liksom för att spä på tröttheten lite extra.
Nu ligger jag lite efter i plugget. Jag har en rapport att skriva, en vetenskaplig artikel att sammanfatta, en grupplaboration före jul. Efter jul ligger det en tenta och ett praktiskt prov i labbet så jag hoppas verkligen att jag nästan är klar med rapporten på nyårsafton då den ska in för respons så att jag kan fokusera på att ge respons till mina klasskamrater och tentaplugga.
Nu ska jag lägga Melker. Illern Hedda har varit sinnessjukt pigg hela dagen och verkar vara lika pigg nu. Nåväl, barnen har i varje fall klätt granen och det är ju bra!