Hög hjärnaktivitet
Den senaste veckan har varit otroligt psykiskt påfrestande i min högkänsliga skalle. På lördagen skulle Melker ha sitt väldigt försenade kalas tillsammans med en klasskamrat som också firar en aning försenat. I början av veckan hör mamman av sig och berättar att klasskamraten fått magsjuka. Torsdag kväll får Melker feber (förra kalaset blev inställt på grund av feber). Fredagen var han feberfri förutom på morgonen då han hade en aning förhöjd temp (37.4). I mitt huvud startar plan B, plan C, plan D och så fortsätter alla planer i hela alfebetets ordning tills det blir en enda sörja. På lördagen har Petter en aning feber, men vi andra kör på kalas i gympasal tillsammans med hel klass 7-åringar.
Idag hade jag en frisörtid inbokad. Den första jag lyckats få till på drygt ett år. Hjärnan startade direkt någon slags krisbehandlingsplan ifall någon av oss tre (fyra med barnvakten) skulle vara sjuka på den inbokade tiden. Alla var friska! Jag är klippt! Då kan lilla hjärnan pusta ut ett tag. Tills ikväll när jag ska oroa mig för ifall något barn är sjukt i morgon. Egentligen är jag ganska lugn nu eftersom det är en månad sedan jag vabbade så det känns liksom ok om jag skulle behöva göra det nu, men nu ligger rädslan i om något barn kanske är en aning sjukt. Att behöva ta ett beslut. Ett beslut utan helt givet svar.
Idag var jag som sagt hos frisören. När hon skulle tvätta mitt hår bestämde jag mig för att vara här och nu. Njuta av hårbottenmassagen och så vidare. Jag skrattade inombords åt min hjärnaktivitet och hur jag gång på gång förde den tillbaka till här och nu. Det hade varit otroligt intressant att spela in monologen som infann sig i mitt huvud. Jag var där och nu, hemma och sedan, på jobbet och igår, i mitt barndomshem för länge sedan och samtidigt någonstans i framtiden. Samtidigt.
Nu klagar min dator på dåligt batteri så jag ska avsluta innan datorn dör. Jag måste ändå väcka Hedda snart så vi hinner hämta Melker på skolan.