Katarina J

Det är en månad sedan sist. Igår tänkte jag att jag önskade att jag dokumenterat mer från mina barns vardag och det enklaste är ju att bara riva av några rader här, men det är så svårt att orka logga in. Jag är så imponerad av de som faktiskt lever på sin blogg. Mitt liv är ju ganska slätstruket. Jobba, hämta barn, äta ful middag i vårt ganska stökiga hem och så lägga barn och där var dagen slut. 

Inför nyår satt jag och funderade på vad jag ville få ut av det nya året. Jag kom fram till att jag ville att det skulle bli mitt år. Mer tid till mig. Saker som jag vill göra. Träffa folk. Motionera. Skapa. En stund varje dag till mig. Djupa andetag. Det gick väldigt dåligt redan från start. Jag tutar på i vanlig takt och orkar inte med mer än familjelivet. Fast tanken finns där och det är en bra start. Jag har köpt två par öronproppar som hjälp. Ett par att ha på jobbet, som filtrerar tal, men som kanske gör mig mindre ljudtrött. De funkar ganska bra när jag använder dem, jag blir inte lika lättirriterad. Ett par ska göra det knäpptyst och de ska jag använda hemma när jag vill göra något bara för mig. De har jag inte fått än så de vet jag inte om de fungerar än. 

Nu kom Petter från läggningen så nu måste jag svara på en massa frågor han har om frågorna i På Spåret.