Jobbardag och full fart mot nytt år
Idag var det Petters tur att vara ledig och han trotsade kylan för att promenera till kulturhuset för att besöka Nordsken med barnen. Jag gästspelade på julöppen förskola, men eftersom det var ofantligt många barn anmälda och bara en bråkdel av barnen som dök upp samtidigt som vi var många som jobbade fick vi åka till vanliga förskolan att städa. Nu har vi rensat ut en säck med gamla papper som ingen någonsin kommer ha tid att läsa. Skönt ändå.
Här hemma rensas det också. När Melker var yngre ritade han en hel del och han ville spara allt. Nu är teckningsberget nedbantat till en kulle med papper. Igår målade jag en hylla som Petter skruvat ner från väggen uppe och som vi först tänkt slänga. Det gick helt ok och det största missödet var väl egentligen att jag doppade håret i färgtråget och blev gråhårig för en stund.
Barnen har haft det gott under ledigheten. De bråkar mycket mindre än under vanlig vardag och de leker alltmer med varandra. Igår lekte båda själva på övervåningen medan jag bakade bröd. Båda barnen tyckte att brödet smakade blä, men jag hade väl egentligen inte förväntat mig något annat då de ratar all hemlagad mat. Även hemlagad mat hemma hos andra. Halvfabrikat ska det visst vara för att duga. I morgon är det återigen min tur att vara ledig och jag hoppas på ett aning mildare väder.
Nu kommer det snart ett nytt år. Förra året hade jag som ambition att ägna mer tid åt mig själv. Det gick sådär. När kvällen kommer är jag alltför trött för att göra något för mig själv. Jag köpte en träningsapp för friskvårdspengen och trots att det har gått sådär med träningen så har jag fått till det ett par gånger innan all feber med efterföljande hosta vid minste ansträngning kom. Idag känns hostan en aning bättre så jag hoppas att jag snart är kvitt den. Jag funderar på att rensa i bastun så att det kan vara en plats för värme och självmedkänsla, men den är återigen så full att jag inte vet hur jag ska börja ens.
Det här kommande året fyller jag 40. Jag har klagat på jobbet i många år nu och jag känner alltmer att jag inte står för den förskola vi erbjuder barnen samtidigt som jag är så trött efter en jobbdag att alla blir lidande. Barnen har en sur mamma som tar ut all frustration på dem, Petter har en sambo som ligger som en tom säck i soffan efter middagen. Vännerna varken ser eller hör av mig och har inte gjort det på flera år. Fast jag har faktiskt tagit mig till förskolegänget i Umeå hela två gånger i år så det är ju faktiskt inte illa pinkat. Summan av kardemumman är att jag vill ta mig ur, satsa på något annat, pausa en stund. Jag hoppas att jag tar itu med det nästa år. På något sätt. Mitt minne har tagit sig en stor törn i höst och jag börjar se att det kommer gå illa om jag fortsätter på det spår jag går nu. Vi är bittra, det kokar inombords på mig och kollegorna och inget går åt rätt håll. Fast vad ska jag göra istället? Det är inte enkelt.
Jag skulle även vilja göra fler äventyr. Vi har i princip inte lämnat hemmet sedan Hedda föddes. Dels för att det varit en pandemi och dels för att Hedda vägrat somna borta och har ägnat hela natten åt att vråla högt. Det vore kul med små äventyr. Bara se något annat än hemmet. Uppleva saker tillsammans. Samtidigt följer ambitionen om mer tid för mig själv med. Måla en kvart, läsa mer böcker, skriva dagbok, här eller i pappersform, bada bastu, börja jogga eller bara ta en stund i lugn och ro med någon andningsövning. Självmedkänsla och självkärlek.
Nu ska jag sjunka ner med en bok innan natten stundar. Trevlig helg och gott nytt år.
Här kommer en bild av Melker med en av sina luciakreationer. Jag tycker att det är så fint att han fortfarande vågar gå sin egen väg och göra sina egna påhitt på skolan bland de andra barnen. Hoppas han fortsätter med det.
