Från första till sista semesterdagen

Den första semesterdagen gick sådär och sedan dess finns inget dokumenterat här. Nu är vi inne på den sista semesterdagen. Bara en helg kvar tills jobbet står för dörren. Det känns ok. Det som inte känns ok är att det bara är en vecka kvar till ekorrhjulet sätter igång att spinna igen. När VABångesten håller mig vaken om natten och när Hedda ska på med kläder varje morgon. 
 
Nu borde jag väcka Hedda så att hon kan sova ikväll, men jag har kämpat i en halvtimme för att få igång datorn så jag tänker inte ge upp så lätt. Först ska jag ge en snabbsummering av semestern. 
 
De två första veckorna gick långsamt. Jag, barnen, solen. Fixa mat, byta blöjor, hitta på saker som jag inte orkade hitta på. Få ångest för att jag inte orkade. 
 
Sedan fick Petter semester. Vi åkte till min allra bästaste barndomskompis och åt grillat. Jag och Melker blev kvar över natten och inbjudna på en Finlandstripp en vecka senare. Dagarna gick fort. Helt plötsligt åkte vi till Finland och lika fort var vi hemma igen. Lönen tog slut fortast och det mesta gick åt till mat som inte passade sonen. Finland var oerhört behövligt. För både mig och Melker. 
 
Vi kom hem. Melker har haft påhälsning av grabbarna i klassen, men åker sällan och hälsar på dem. Det är full fart eller helt dött här. Det finns bara skärm i hans liv. Allt annat är tråkigt. Vi försöker komma ut, röra oss. Alla behöver det. Mest jag och Melker. Semestern har varit till belåtenhet. Hedda har blivit två år och vilken tvååring hon är. Kan allt själv och ligger på mage och bankar i golvet för minsta lilla motgång. 
 
Nu måste jag nog väcka henne. Tack för semestern 2023.