Vardag

Hej från Stockholm

Igår kom vi oss äntligen iväg till Stockholm efter en hemmavecka för att undvika alla smittor som går. Det är fjärde gången gillt och jag har varit så nervös för att någon av oss ska vara sjuk att jag nästan glömt bort att jag är flygrädd. I varje fall fram till samma dag då vi skulle åka. 

Den dagen var lång. Jag levde i någon slags packbubbla kombinerat med flygångest medan Melker var så otroligt orolig att han knappt kunde äta eller hitta på något. Han varvade dagen med att säga att han inte vill åka till Stockholm varannan gång och att han vill åka på en gång varannan gång. 

Flygandet gick toppen när vi väl lyckats säga farväl till pappan. Vi kom ombord precis när det var dags att åka så det var ju bra både för barnen och för den flygrädda mamman. Båda barnen var otroligt duktiga och glada i planet. Hedda bankade glatt med några tomma förpackningar medan Melker lekte med något plastskrot han hittat i en paw patrol tidning. Flygvärdinnan som hette Clara tog otroligt god hand om oss och jag kände mig bortskämd och tacksam. 

Vi somnade 23.30 och sov alla tre på två madrasser på golvet eftersom våningsängen blev för otäck för den store killen. Jag sov (och sover inatt också) i skarven mellan madrasserna så det blev ju inte speciellt god sömn, men barnen sov nog hyfsat gott och sov ända till klockan 7. 

Idag skulle hela värdfamiljen jobba och gå skola så vi begav oss till stan för att träffa en barndomskompis till mig och för att leta en super mario keps. Så. Det blev en dag på stan som varvades med meningarna "Jag längtar efter pappa", "när får jag min mario keps?", "Jag vill hem" och "det är så roligt här i Stockholm". De två sistnämnda kunde komma med en minuts mellanrum. Vi åt lunch på en restaurang där Melker hällde ut en halv colaburk på golvet och Hedda kissade ner halva skötrummet så att allt i skötväskan var ganska kissigt. Därefter drog vi runt på mall of scandinavia för att absolut inte hitta någon mario keps. 

Vi drog till city för att hitta någon tröstgrej i leksaksaffären i Gallerian. En ersättning för Mariokepsen. Då fann vi den! En hel mariodräkt för halva priset. Alla nöjda och glada. Utom bebisen som knappt sovit en blund på hela dagen. Lyckan blev även kort för mamman som skulle få hem den gnälliga bebin, pojken som bara ville hem och öppna dräkten och sig själv utan energi genom pendeltågstrafiken i city. Tusen hissar och en borttappad filt senare kom vi oss fram. Melker hittade ett tvspel han fastnade i och det blev stilla med hemlängtan och mariokepstjatande. Nu sover barnen och jag ska haka på. Man vet aldrig hur många minuters sömn det blir inatt.