Junistök

Sommaren kommer och går. I morse hade vi sommaravslutning med barnen som ska börja i förskoleklass. I en lekpark åt vi pizza med ett stort träd som skydd för regnet. Att det regnade och var tolv grader kallt verkade inte röra barna i ryggen för det var ändå den "bästa dagen i deras liv". I morgon ska det vara sommar igen. Vår Syrén blommar. Äppelträdet har snart blommat ut. Snart kommer pionerna. Gräset måste klippas flera gånger i veckan och blomrabatterna är fyllda till bredden med ogräs. Jag hade lovat mig själv att vårda rabatter, pallkragar och hallonris i år när jag inte har varken mage eller kejsarsnittärr som hindrar mig, men bebis och jobb tar ju också tid och energi. 

Så har vi en del att göra också. I lördags var vi på ett sådant otroligt trevligt bröllop och före det var det ju fix inför det. Vi behövde hem och sova eftersom barnen sov hemma och det var ju rätt bittert, men skönt dagen efter. Melker överraskade med att skicka iväg oss på bröllopet utan minsta antydan till oro eller ängslan. 

I tisdags och onsdags överraskade han även med att strunta totalt i vår närvaro på inskolningen till förskoleklass. Petter kunde till och med gå hem med Hedda på onsdagen. Vi är klara med psykologen nu och kände att det helt klart går åt rätt håll med all ängslighet. 

Idag var han på kontroll hos tandläkaren. Igen. Han sprang in i en kundvagn på Ica och slog lös lite tänder för ett par veckor sedan, men en av dem ska tappas snart och de andra var inte lösa längre. Han har verkligen otur med sina tänder, vi har varit till tandläkaren sex gånger det senaste året, men vi är glada att de inte ville dra ut någon mer tand i varje fall. 

Nu är det lite fix inför Melkers förskoleavslutning kvar. Några middagar med gamla kollegor. Och packa ner hela jobbet i flyttkartonger. Melker har tre dagar kvar på förskolan innan sommarlovet och jag har en inre kris över att han är klar där. Nya äventyr med nya pussel väntar. Om två veckor börjar Petter jobba och jag blir föräldraledig ett par veckor innan semestern.