Vardag

Sista dagen som bebis

Idag har min sista bebis tillbringat sin sista dag som nollåring och kliver snart in i livet som ettåring. Det har hon firat med att gå som aldrig förr. Dagen efter mitt förra inlägg släppte hon taget och började gå runt själv och nu traskar hon på ganska bra. Stora lilla tösabit. Tänk vad mycket som händer det första året. Nu går hon, för ett år sedan var hon inte ens född. 

Precis nu, 23.00 för ett år sedan gick vattnet. Jag inser nu att jag inte ens fått till en förlossningsberättelse för Hedda. Kanske kommer den någon gång. Jag minns känslan av att vara en tickande bomb. När som helst kan förlossningen starta och det kan ju gå hur fort som helst. Vattnet gick helt plötsligt, men inte visste jag då att hon inte ens kunde komma ut på egen hand och att det därmed inte alls gick speciellt fort. 

Inatt drömde jag att Melker försvann i ett mörkt vatten. Jag vaknade blöt av svett och när han inte låg bredvid mig i sängen var jag tvungen att gå upp och kika till honom. Sedan var det svårt att somna om. Jag borde därför sova nu. 

Idag återvände vi till medeltidsdagarna på Kyrkholmen och lyckades träffa på Colin där. Grabbarna hade jättekul, men Melkers kusiner som vi egentligen skulle träffa hade lite lagomt kul och vi såg knappt till dem. 

Nä nu blir det sömn. I morgon har vi en ett-åring att fira. Mysigt!