Sista veckan
Den sista lediga veckan är här. Vädret är grått och den där känslan av att sommaren är över som alltid kommer i augusti gör sig påmind i magtrakten. Värmen har gjort sitt och det mesta som är sommaröppet stänger ner efter den här veckan.
Igår åkte vi till Långbäcken för att hälsa på min farbror. Min pappa dog när jag var fem år och kontakten med den sidan av släkten har varit väldigt begränsad. Särskilt efter att farmor dog i början av tjugohundratalet, men även innan dess då varken datorer eller mobiltelefoner fanns i var och varannan hand och alla bodde väldigt långt bort från varandra. När Melker föddes kom det sig att vi hälsade på dem i deras sommarstuga, min fasters föräldrahem och därefter har vi varit där varje sommar utom förra året när Hedda föddes och det är därmed vår enda sommartradition. Det är en dagsutflykt ut till landet och det är så fint att få komma dit och bara umgås i lugn och ro. I år hade de gjort ordning en plats för gårdens ekorrar och de var så pass tama att vi kunde gå nära och titta på dem.
Nu är grabbarna på Cafe på bit och Hedda sover. Jag har druckit kaffe i lugn och ro och fann datorn kvarglömd på köksbordet och var tvungen att skriva några rader. Jag känner mig lite tyngd av vemodet som kom över mig när jag insåg att det bästa av sommaren är förbi. Fast jag tänkte att jag skulle rycka upp mig en aning för ännu är inte den här semestern slut och även om värmen försvann så har jag ledig tid kvar. Nu ska jag avnjuta lite tystnad innan Hedda vaknar. Tjillevipp.
