En vecka i det nya bygget
En arbetsvecka har sprungit i väg och vilken spännande vecka vi haft! Jag och mina kollegor från både mitt nya jobb och mitt gamla jobb har nu sammanstrålat till en sprillans ny förskola på sex avdelningar. Huset blev klart strax innan semestern medan gården fortfarande inte är klar eftersom det dels varit semestrar och dels eftersom företaget som jobbade med gården gick i konkurs före sommaren. Jag och barnen åkte på en snabb rundtur till nya förskolan på min semester, i övrigt visste vi egentligen inte speciellt mycket alls utom att vårt kommun-ID skulle fungera som nyckel och att barnen skulle komma på torsdagen. Trodde vi i varje fall.
Nåväl. Måndag morgon klockan 6.00 öppnar jag dörren med mitt kommun-ID. Så långt är allt som det ska. Jag öppnar dörren och vandrar i korridorer överfyllda med kartonger och möbler i drivor. Jag hittar en kollega och vi diskuterar lite snabbt vad vi ska säga OM det dyker upp något barn trots att vi fått veta att det inte ska vara några barn på plats. Vi konstaterar att vi tar emot dem som vanligt och att det löser sig.
Prio ett i mitt huvud är att lokalisera dator och mobiltelefon och skriva ut barnschemat. Jag hittar dator, men ingen telefon och skrivare finns inte på bygget. När jag som mest står och sliter i kartonger för att hitta telefonen vänder jag mig om och möter första barnet som jag tack och lov känner igen en aning sedan tidigare. Jag försöker ge barnet lite saker att roa sig med medan jag letar saker. Jag tänker att det kanske är enklare att hitta saker om jag packar upp lite saker och öppnar alla skåpen. I ett skåp är det ett stort hål, men i övrigt är gemensam nämnare för alla skåp att det saknas hyllplan. Det blev mitt dagsprojekt medan kollegorna senare packade upp kartonger.
Så. På plats. Skrivare saknas. Skötbord fungerar inte. Fönster saknas. Möbler saknas. Ingen vet något. Kaos. I några timmar. När dagen är slut är det fortfarande mycket som saknas och många frågor som är obesvarade, men vi har läget under kontroll och nästan alla kartonger är uppackade.
Resten av veckan packar vi upp, umgås med barnen och går på möten. Samt gå på brandskyddsutbildning. Nu väntar en spännande höst. Jag hoppas den blir kul.