Katarina J

I fredags levde vi verkligen i lugnet efter stormen. Melker var piggare än någonsin och tvättmaskin och torktumlare gick varma. Allt var lugnt här hemma. Solen sken och jag tyckte att det hade varit gött att åka ut till havet. Istället satte vi oss på baksidan mot solväggen medan Melker sköt med vattengevär med vatten ur sandlådelocket. Nästan lika bra som havet, men med mindre risk för drukning. 

Vår frys har varit trasig i några dagar nu. Det känns att man är bortskämd med bekvämligheter som fungerande vitvaror nu. Matlådor går inte frysa in, glass går inte att köpa och framför allt så går det inte att gräva ut något ur frysen när kylen som vanligt är tom. Det var ju olyckligt att den gick sönder precis när alla fryslagare är påsklediga, men det ska väl lösa sig till slut. 

I morgon blir Hedda nio månader gammal och mitt kejsarsnitt gör fortfarande ont då och då. Det känns verkligen som baksidan av snittande, att återhämtningen är så lång. Hedda har fått två tänder och älskar mat så länge den går att plocka i sig själv. Nu kom Petter ner och han tuggar chips så orimligt högt att jag inte kan koncentrera mig mer på skrivande eller tänkande så jag ska lägga bort mobilen och läsa en bok istället. 

Jag såg årets första tussilago i år. Bättre sent än aldrig!!