Efter ett par dagar i Övik

Nu är jag hemkommen från klassresan som fortfarande känns jättelångt bort, fastän den redan varit. Fort har det gått också, när jag kom hem kändes det som att jag aldrig varit borta.

En liten titt på vad som hänt kanske.

Första dagen åkte vi i princip direkt till Skuleberget för att klättra. Farbröderna sa att om man fick panik så skulle de klättra upp och hämta ner en, men att det ju skulle ta ett tag. Det kändes oerhört tryggt och skönt. Nåväl, vi tog på skyddsutrustning och begav oss iväg uppför berget. Promenaden började med att några såg en huggorm så att vi andra blev lite ormrädda och glömde bort att vara klätterrädda. En bit upp för bergsväggen fick min kropp spel och jag började togvibrera och det var väl tur att det var ett stadigt berg så att inga under mig fick stenar i huvudet av mina vibrationer. Då kanske det var lite extra tur att de som var under mig var utom synhåll och även de över mig så jag och mina skakiga ben fick hänga alldeles ensamma på väggen och undra hur tusan man skulle ta sig upp. Nåväl, med svetten droppande nådde jag i allafall toppen utan några störra skador än ett blåmärke på knät. Stolt som en tupp!

 

På kvällen spelade vi lite kubb och åt surstrumpa.

 

Dag nummer två skulle vi gå en vandringsled och vi gick och gick och hamnade på över milen under dagen. Vi stannade slåttedalskrevan och fikade och sedan vandrade vi ner till vattnet och åt lunch innan vi vandrade hemåt över sten och gren. På kvällen grillade vi och drack vin och sånt och hade världens kuligaste och galnaste fest med Lindas binda och rulla en bulla.

 

Dag tre så låg jag och sonade för festen på toaletten och missade badet för att jag inte vågade åka rutschkana. Det vore hiskeligt jobbigt att kräkas i den. Jag och Erika tittade på TV istället och så somnade jag och vaknade upp som en ny människa. Vi gick på Harrys och åt gott och lyssnade på två jättebraiga trubadurer som hade en tävling. De upplyste oss om att det var första gången de sett några som dansat under deras onsdagsspelningar och vi höll låda i vanlig ordning. På kvällen blev det lugnt då de andra gästerna på vandrarhemmet tyckte att vår underhållning var lite för högljudd. Och sen sov vi och sen for vi hem.

 

Herregud så kul vi haft!

Men vad skönt det är att vara hemma igen ändå. Men tyst. Och tomt. Men skönt.