Katarina J

Jag och en klasskompis fick i uppdrag att bygga en avancerad lösning som skulle konfigurera nätverksenheter automatiskt, lagra information i en databas, visa informationen på en websida och skicka notifikationer. Som examensarbete alltså. 

Det var en riktig berg och dalbana för mitt känsloregister. Det var riktigt hårt jobb. Svårt jobb. Lära känna nya människor på olika företag. Tufft, men spännande. Jobb på företag mellan 8-16 och så skulle ju examensarbetesrapporten skrivas. Det skulle vabbas lite. Mycket nattlig ångest och känslor som inte var välkomna. 

Förra veckan skrev jag rapport som en galning. Grinade och kände att det inte blir bra. När den var inskickad hade vi en ceremoni där jag mottog ett stipendium för att ha varit en god klasskamrat. De företag vi varit på gav oss fina lovord. Det var examensarbetespresentation för de människor som varit inblandade (klasskompisar, lärare, handledare, chefer). Det var middagar med god mat och dryck. Känslor mellan eufori och panik. Jag var helt knäckt. 

Nu ligger rapporten på rättning och det ser redan ut att bli en hel del komplettering och att allt ska granskas ger så mycket ångest. 

Hur som helst. Jag är tillbaka i förskolan. Det är skönt, men det är inte kul. Jag hamnade på ny förskola och efter två dagar där är jag så trött så tanken på att jobba vidare med skräprapporten är inte lockande. Men. Det är snart sommarledigt. Det är fint att plugget snart är klart och sommaren bjuder på varma dagar. Vore det inte så tröttsamt och känslosamt så vore allt på topp.