Alla hjärtans dag
Alla hjärtans dag firades på badhuset i år. Hedda vaknade klockan 7 och kvittrade glatt att vi ska på badhuset idag och hon skulle dyka och få sitta fram i bilen. Det blev en konsekvens av att hon börjat vara vaken i bilen och tydligen är åksjuk av sig så det var bara att flytta henne fram. Egentligen mår hon inte dåligt av att åka korta turer, men det är ju nytt och kul förstår jag. Jag kontrade med att vi behöver sova längre om vi ska orka bada. Hon höll med. I ungefär två och en halv minut innan det var dags att peppa på om dykningen igen.
Någon dykning blev det inte för den lilla när vi väl var på badhuset, men en hel del hopp från kanten. Melker som haft så svårt med simningen visade att han visst kan simma, men inte med huvudet ovanför vattenytan så det är där han får öva som tusan för att slippa undan simträningen med skolan i vår. Ikväll har vi haft ett sådant fint blodsocker trots alla-hjärtansfika och godis. Simning är bra saker för blodsockret.
Jag hade tänkt ge en halv enhet i korrigering inför sänggåendet ikväll då han behövt lite extra den senaste tiden. Han har varit förkyld och lite febrig i veckan så det har krävts en hel del extra insulin. Jag är glad att jag inte gjorde det, nu sjunker blodsockret väldigt fort. Petter är på party så jag är ensam med de små och jag hoppas det vänder uppåt snart så jag kan andas ut.
Igår vaknade Hedda och sa att hon var sjuk. Eftersom melker varit sjuk tänkte jag att det inte var orimligt. Fast den lilla verkade mest sugen på att få vara hemma eftersom Melker varit det för det var inte speciellt sjukt igår. I normala fall brukar jag ha förskolebarnet hemma när skolbarnet är sjukt av massor med olika anledningar, men när jag pluggar är det totalt omöjligt att ha Hedda hemma så hon har haft en lugnare förskolevecka med kortare dagar när Petter kommit hem och vabbat när jag varit på föreläsningar. Igår kände jag dock att det kunde få vara så. En vabvecka. Det ska nog lösa sig ändå.
Betygregnet uteblev och fortfarande så har det inte kommit upp annat än en av tentorna. Hoppas på ny chans på måndag.
Puh, blodsockerpilen hoppade upp från 3.7 pil snett ner till 4.3 med fin pil framåt efter att jag bäddat om honom ordentligt. Armen var en aning klämd av täcket och jag antar att det bara var ett compression low. Andas ut en stund då.
I morse var jag till mamma en sväng. Det är alltid en lättnad för det dåliga samvetet när jag är där. Jag hinner inte med henne, jag har knappt tid för mig själv med plugg, hem, barn och diabetesen så mamma får vänta. De har en sådan gullig grupp där på äldreboendet ändå, men det är obekvämt att vara där.
Nu ska jag krypa till kojs. Mamma och bad blev alldeles tillräckligt för att sova tidigt.