Sommarlov
Idag tar vårterminen slut och i måndags skrev jag terminens sista tenta. Under veckan har jag avslutat kurser, tömt utrustning på konfiguration, hjälpt en klasskompis med laborationsuppgifter och börjat blicka framåt på höstens kurser. Jag hamnade i något slags chocktillstånd efter tentan då jag är van att plugga hela tiden och helt plötsligt fanns inget kvar och jag kände mig så vilsen. Det jag sysslat med under veckan har känts som en lyx, att varva ner plugget och göra saker utan tidspress. Lyx har det också varit att kunna hämta hem barnen när jag känt att det räcker med plugg för idag. Det räcker för idag och jag behöver inte göra mer ikväll heller!
Nu ska jag snart äta lunch och hämta hem Hedda för hennes sommarlov. Lyx är det att få ha ett sådant långt sommarlov som barnen kommer att få, men den lilla kommer att sakna förskolan massor! Mina barn är så olika på så många olika områden (inte lika på något sätt skulle man kunna säga) och medan Melker hatade förskolan så älskar den lilla att vara där. Hon gillar liv och rörelse, Melker gillar lugn och ro.
Jag kommer vara ledig i sommar. Det blir fattigt, men det får gå. I sommar har vi en del saker att stå i här hemma och jag hoppas att vi lyckas i år. Jag skulel vilja få fint i vårt lilla trädgårdsland och Petter ska försöka bygga altanen vi rev förra året. Vi har krukväxter som ser bedrövliga ut och hemmet skulle må bra av en rensning. Melker vill ha loppis så kanske kan vi ta oss för det. I övrigt är det en oplanerad sommar vi har framför oss. Jag och barnen har mycket tid ihop och vi saknar bil för tillfället så vi får väl se vad vi kan hitta på som passar båda barnen (som gillar helt olika saker på grund av både ålder och intressen).
Året har varit tufft. Jag har grämt mig över att allt besvärligt kom till mig när jag bestämde mig för att plugga något helt nytt och ganska svårt. Fast när jag ser i backspegeln kom det väl ganska bra till då livet ändå har varit enklare att anpassa. Det var ju Melkers diabetes som kom strax före beskedet om att jag kom in på utbildningen och strax därefter kom samtalet från polisen som berättade att de tagit mammas körkort och skickat henne till akuten. Därefter har mamma gått på diverse läkarbesök och blivit alltmer glömsk fram till i mars när hennes gubbe dog och därefter har det kanat rejält fort utför. De tre senaste gångerna har hon inte haft en susning om vem jag är över huvud taget (på akuten var jag hemtjänsten och i helgen var jag hennes lillasyster), Hedda är den enda i familjen som hon kommer ihåg än så länge.
I övrigt siktar jag på att vara en läsande förebild i sommar.
Nej nu ska jag käka lunch och hämta hem lilltjompen. Hörs!