Katarina J

Igår kväll när jag ska gå och lägga mig förbyts mitt glada humör till något mörkt oväderliknande humör och jag bestämmer mig för att gå och lägga mig tidigt. Jag checkar av min garminapp och finner orsaken till att åskan rullat in så plötsligt som den kan göra en gång i månaden och somnar så klart inte tidigt. När jag väl somnat dröjer det inte länge innan Petter vrålar på mig att vakna. Melkers blodsocker skjuter iväg och vi ligger och avvaktar för att se om han sjunker av sig själv eller om han fastnar. Han guppar högt ett tag och sedan skjuter han iväg igen så vi bestämmer oss för ett stick i fingret. 14.0. Ger en insulindos och ligger vakna i en dryg timme för att se så han inte tokdyker. Somnar efter 02. 

 

Vaknar prick 7 i vanlig ordning. Tänker att jag borde försöka somna om då jag känner att den tiden på månaden faktiskt är här så som ovädret i hjärnan hintat om redan kvällen innan och det är bara att stiga upp och försöka förhindra störtfloden innan den tar fart. 

 

Jag och Hedda ger oss iväg i regnet för att titta på Bamse på kulturhuset då vi av en otrolig slump lyckats pricka av en föreställning i stan precis när hon den enda gången ber om att få göra något hon sett på TV (hon säger det och jag googlar och ser att föreställningen går ett par dagar senare bara). När vi är där ringer min styvbror och meddelar att mammas ved är slut så nu är det slut på varmvatten i huset och därmed kan inte tanten duscha och hon ska duschas varje lördag. Han ber mig att hämta henne hem till mig så att jag kan hjälpa henne och jag säger att vi nog kan lösa det.

 

Föreställningen tar slut och mitt löfte sjunker in. Ska jag köra tanten i över 10 mil för att hon ska duscha i två minuter? Jamen nu tänker ju ni att vi kan passa på att ta lite kvalitetstid medan vi ändå håller på? Nja, mamma har aldrig varit speciellt förtjust i att hänga hemma hos oss och sist hon duschade hos oss slängde hon sig ur duschen med schampoo halva skallen och vankade runt i cirklar medan hon väntade på att få hämtning och att få komma hem. Jag vet inte om hon ens en gång vill åka så långt för att få en dusch av "hemtjänsten" på okänd ort. Där har mina tankat snurrat idag. Regnväder, mensvärk, otrolig trötthet och att lösa detta dilemma. Jag VILL hjälpa till, men det måste vara rimligt för alla inblandade. Faktiskt! Så nu har jag landat i att kanske ringa granntanten som jag inte träffat sedan i mellanstadiet och fråga om vi inte kan få ta en snabbdusch där i morgon. De känner varandra väl och har känt varandra hela livet så det borde inte bli alltför konstigt för mamma heller. Hoppas att det är en möjlig lösning.

 

1 juli är det tänkt att hon ska få sin lägenhet. Det blir så mycket enklare då. Att ta bussen till Burträsk kan jag ju göra med ungarna när jag är utan bil. Hon kommer ha varmvatten och inga trappor att ramla i. Ingen postlåda flera hundra meter bort som hon ska ramla vid och behöva in till akuten för. 

 

Igår var vi ute vid havet. Det var gött att känna havets bris mot kinden. 

 

I morgon ska vi flytta svärfars tunga möbler så att hans hemtjänst kan fixa lift till hans säng. Vi ska handla för att baka glutenfritt till Melkers klass inför klassträffen på tisdag. 18 elever, deras syskon och föräldrar. Det ska skrivas ett kort till fröken och så ska jag hjälpa en klasskompis med plugg. Tänk ändå att vi har så många människor vi får rå om och ta hand om. En envis durcacellkanin på tre år, en trumpen diabetiker på nio år, en halvsidesförlamad man med afasi på sextioåtta år och en dam utan minne på sjuttiotre vårar. Plus ett skruttigt hus, en vildvuxen gård och så två trötta själar på fyrtio år.