Tro och tvivel
Efter några dagar med flow kom nu en dag där tvivlet tog över helt. Vad tror jag egentligen att jag håller på med? En fyrtioett-årig virrpanna som tror att hon ska kunna lära sig sömlös routing med ungefär noll nätverkserfarenhet i ryggsäcken? Med sitt otroligt sönderstressade minne. Med ekorrhjulet som spinner i en sådan takt att inlärning knappt har plats. Där vardagen blandas med låglarm och kohydraträkningar. Beräkningar och uträkningar. Insulindoser och läkarbesök. Med en duracellkanin med blixtochdunderhumör och en orolig sengångare i soffläge.
Det har varit några sådana perioder det senaste halvåret. Det har också varit perioder där jag varit stolt som en tupp över allt jag lärt mig. Den senaste gången jag kände eufori var förra fredagen när bedömningen av slutrapporten som jag slet med under julen kom. Så skönt! Vad är alternativet? Gå tillbaka till förskolan? Ah, nej men plötsligt kanske de här uppgifterna som tynger inte känns så hemska.
Nåväl. Det blev en dag med dåligt humör idag. Det är den tiden på månaden samtidigt som flera skoluppgifter som tar musten ur mig kom till och slog ner mig på marken. Heddas sovrumsprojekt har inte fungerat som planerat och jag sover ganska stökigt. Jag startade bastun, stannade upp ett tag. Petter gick ut med barnen och snart ska jag fanimig ta ett glas rött. Det är fredag kväll. Helg. Jag tar helg ikväll. Det gör jag!