Himla nice
Umeåtrippen gick bra. Jag vaknade väldigt tidig morgon och kände att jag var tvungen att somna om eftersom det var viktigt att jag var pigg när jag skulle köra så långt med tanke på att det var flera månader sedan jag körde sist. Ni vet hur det är när man känner att man måste somna om? Man gör det inte. Trots detta gick det bra. När jag var som tröttast vid lunch fick jag tentaresultatet från förra kursen och vips så var jag pigg igen. Mamma är inte speciellt pigg däremot och det blir inte speciellt givande och humoristiska samtal längre, mest upprepningar.
Igår tror jag tröttheten kom ikapp. Det var en varm och go känsla av att ha gjort bort både praktiska omprovet och Umeåresan och veta att mamma just då också skulle få besök av hemtjänsten. När den stress som hängt över släppte tog den mentala baksmällan över och jag blev så jädrans trött att jag däckade i soffan.
Inatt sov jag hela natten. Vaknade pigg. Gick till skolan och gjorde grupparbete en stund. Gick hem och började avverka berget jag missat i veckan, men hann bara toppen av isberget. Åkte med Melker till diabetesläkaren som återigen sa att Melker har så himla bra blodsocker fortfarande och långtidsblodsockret var fortfarande perfekt. När jag kom hem fick jag resultatet på praktiska omprovet och sedan har jag svävat på moln.
Fick akutåka till mamma med lite mat och kolla varför telefonen inte gick att nå, men hon verkade må okej. I morgon är det fredag. Tandläkare med Melker, grupparbete och två föreläsningar, men sedan är det helg. Gött!