Full fart framåt
Nu är vi inne på femte pluggveckan och idag har jag en stor dipp i självförtroendet. Tiden har gått fort, vi har snart jobbat genom hela matteboken, ett kapitel i veckan och därmed har vi bara två kapitel kvar. Matten gick bra i två veckor, men sedan blev det klurigare och ju längre fram vi kommer desto mindre hänger jag med, men jag har hittills klarat alla test som görs varje vecka. I veckan har vi jobbat med ett grupparbete samtidigt som jag vabbat Hedda som haft konstiga prickar som inte kliat över hela kroppen. Inga blåsor utan bara små prickar. Ganska stressigt och ganska dränerande att springa mellan och anpassa sig till andra.
Samma med de analoga och digitala systemen. Föreläsningarna går fort och även om jag läser anteckningar, slides och googlar snurrar alla ettor, nollor, grindar och skiftregister runt i huvudet och blir en sörja. Jag har varit i labbet och kopplat idag, men får det inte att gå ihop och tvivlet på att jag ska fixa det här har varit gnagande idag. Förra veckan var jag däremot rätt kaxig och den veckans lab gick ganska bra.
Dagarna som student är så otroligt sköna om man jämför med förskolan. Är barnen sjuka blir det en sorts stress att jag missar kunskap, men jag kan komma och gå på ett mer flexibelt sätt så vi kan dela dagar annorlunda. Mer tid för barnen, mer tid för mig, men en hel del överhängande studiestress. Inga supertidiga mornar. Vissa dagar börjar jag och Melker skolan samtidigt så Petter lämnar Hedda och så traskar jag och Melker till skolan i lugn och ro. I början av hösten var det svårt att överlämna diabetesväskan till personalen på morgonen, men nu har de som rutin att ta emot sakerna när jag kommer oavsett vilken av skolans personal som är närvarande.
Nu ska jag se vad Hedda har för sig och sedan ta itu med grupparbetet som ska redovisas i morgon. Otroligt opeppad.