Ser ljuset
Rapportskrivning och familjeliv visade sig vara en riktigt usel kombination. Tre-åringen har levt rövare, åtta-åringens blodsocker har levt rövare, gubben har levt rövare, kusiner har kommit över och lekt rövare. Hedda hade vid ett tillfälle knyckt min trådlösa mus och stod och knappade hejvilt på knapparna, vilket ledde till att alla program stängdes ner helt plötsligt. Det har slamrats, det har stökats, det har morrats och det har gråtits. Både barnen och jag har gråtit.
Julen var lugn, men jag var i sådant massivt stresstillstånd att huvudet bara värkte och humöret var i botten. Barnen blev glada över klapparna och ledsna över maten. Så som det brukar. Under julen har vi haft finbesök från Stockholm och besök av barnens kusiner. Vi har åkt skridskor.
Idag har jag suttit och skrivit hela dagen, nåväl. Petter och Melker passade på att sova till 9.30 just idag när jag bestämt att skrivandet skulle bli gjort så jag gick och trippade runt i cirklar av stress på morgonen, men nu är jag klar. I princip. Jag måste bara läsa genom skiten och se vad som behöver ändras eller kompletteras, för det orkar jag inte göra idag. Nu ser jag ljuset i den förbaskat mörjka tunneln! Allt känns lätt igen. Vilken go känsla.
Det innebär att jag och barnen har jullov i morgon! Lite småfix med rapporten sedan är det nyårsafton!
Nu attacksjunker Melkers blodsocker så jag ska åtgärda det och stoppa honom i säng!
