Vardag

Augustiinlägget

Augusti är här. Om kvällen är det mörkt och ute på gården växer gräset vilt. Äppelträdets grenar är fulla av äpplen som bara väntar på att rasa ner och orsaka jobb för människorna i huset. Varje år får vi enorma mängder av äpplen som vi inte alltid orkar göra något med så varje år står vi och kastar äpplena i påsar och skänker de fina åt någon häst och de fula till återvinningscentralen. Det tar mer tid än jag har ork till. 

Vi har varit på semester till Blekinge och det var en härlig resa om man bortser från hur komplicerat det blir att hålla på att uppskatta kolhydrater och insulin i farten och att vi inte lyckades ta oss ut ur tåget på vägen ner och därför fick åka med en halvtimme extra och lösa den sista biten på annat sätt. Det blev en lång väntan på tågstationen i Hässleholm innan Petters kusin och hennes blivande man kom körande och hämtade oss. De blev gifta och vi åkte hem igen. 

När vi väl kom hem kraschade jag totalt. Jag ville inte alls vara hemma i vardagen igen. Inskolning på fritids stod på agendan och förra veckan var jag på plats på fritids för att lära dem allt om just Melkers diabetes. Planen var att vi båda skulle jobba till veckan, men eftersom Melker inte har någon egenvårdsplan och diabetessköterskan har semester behöver vi vara på plats på fritids minst fram till mitten av nästa vecka. I morgon ska jag dock jobba. Pausa hemmalufsandet som stressar mig så mycket. 

Det är så mycket jag skulle vilja skriva av mig nu, men jag antar att jag behöver sova istället.