Vardag

Vabruari

Vi startade februari med en ögonkladd, feber och hosta på Hedda och när hon var ok tog Melker vid med öronont, kräkningar och feber som pendlat upp och ner under en hel vecka. I torsdags steg febern till över 40 grader på bara någon timme så Petter slängde av Hedda på mitt jobb medan vi var ute och så drog de till akuten, men allt tydde på virusinfektion så det var bara att maxa alvedondosen och vänta ut skiten. Nu är han snuvig och hostig, men feberfri och vi vabbar så att han ska kunna piggna till. I morgon planerar vi att återgå till skola och förskolor. Hoppas jag. Jag har en elev som ska handledas och mina kollegor är så hiskeligt sjuka så det vore gött att få jobba ikapp lite. 

Förra veckan var en intensiv vecka som vi lyckades beta av med lite pusslande. Petter drog ut och lagade tänder. Hedda var på lassa och tog ett blodprov för en studie hon är med i. Jag hade lönekriteriesamtal med min chef och Melker hade utvecklingssamtal med sin lärare på Teams. Jag hade cirka sju kollegor borta per dag och tog emot en barnskötarelev. Hon har fått klara sig ganska bra själv när vi pusslat i huset för att alla ska klara dagen, men hon är duktig så det är nog mest jag och mitt dåliga samvete som tar smällen. Intalar jag mig. 

Hedda har lärt sig klättra upp överallt under dessa två veckor och nu har hon även lärt sig att komma sig ner så mammahjärtat är inte längre superstressat över detta. Ute är det plusgrader och vårkänslor. Min bästa känsla är vårkänslor, men pessimisten inom mig säger att det bara är februari och att jag ska sluta vårmysa. 

Förra helgen fyllde jag år och dagen var bra tills Melker kaskadkräktes strax före midnatt. Jag fick vinterdäck till cykeln så nu tar jag mig fram hyfsat obehindrat utan att hålla andan hela vägen till och från jobbet. 

Nu ska jag hänga lite med Melker innan den lilla vaknar.