Vardag

Sjukstuga och tidig kväll

Klockan är strax efter nio denna lördag och samtliga familjemedlemmar ligger i sina sängar. Hedda gjorde sin absolut sämsta natt hittills inatt. Stökade och bökade mest hela natten. Strax före fyra körde hon igång någon slags luftspinningpass och varvade det med att försöka slita av min läpp och boxa ut mina ögon. Hur glad som helst var hon i fyrtio minuter innan  vi startade nästa oroliga sömnpass.   

Jag och hon tog oss en skön vinterpromenad i snöyran och när vi kom hem kände jag mig alldeles slut av nattens stök och jag kände mig lite kall in i märgen. En aning förhöjd temp, men ingen feber än så länge. Petters feber har gått ner en aning, men han har fortfarande feber och har också känt sig slut. Melker fick lite feber på kvällen och till skillnad mot sina föräldrar som kände sig som slappa trasor så blev han en duracellkanin och fick en jädra fart. 

Igår skröt jag upp Hedda som en go och glad unge och det har hon inte levt upp till alls idag. Så dåligt humör hon har haft. Antagligen känner hon väl av detta också även om febertermometern inte visar någon feber. 

Jag bestämde mig i varje fall för att ringa en vän idag. Jag har lovat mig själv att bli bättre på att höra av mig till folk för jag är verkligen kass på det. Särskilt att ringa. Det gillar jag inte alls, ringer helst inte ens Petter om jag inte måste. Det blev ju en riktigt trevlig stund så det får jag väl försöka fortsätta med. 

Nu ska jag haka på bebisen till drömmarnas värld. En stund i varje fall.