Vardag

3.20

Jag sover med Melker inatt och Petter med bebis. 3.20 vaknar jag. Det är tyst i hela huset. Panik! Försöker somna om, men det är för tyst. Tassar in till Petter och kollar så att bebis lever. Kissar. Tassar tillbaka till sängen och hör att bebis vaknar. Väntar ivrigt på att bebis ska komma till min säng. Matar, myser och känner mig tacksam för nattens sömn och världens goaste bebis. Lyssnar därefter på Petters kamp med bodyn som behöver bytas efter det senaste bajskalaset. 

Den här veckan har jag väckt bebisen klockan 8 för att hinna mata henne med mera innan vi går med Melker till förskolan.  Igår var vi alla tre lediga och jag sov med båda barnen för att Melker inte skulle vakna när Petter stiger upp och åker till jobbet. Då vaknar bebis 5.30 och gör morgon. Melker vaknar ändå samma tid och alla är uppe i vanlig ordning. Typiskt! 

Efter att ha stigit upp och dämpat ångesten över att bebis var för tyst är jag ju nu pigg. Det verkar bebisen i gästrummet också vara för hon låter inte jättenöjd. Ganska typiskt va?