Andra bullar

Nu har jag äntligen agerat istället för att bara gnälla och har tagit två steg mot att förändra min arbetssituation. Jag vet inte om det räcker någon vart, men jag har gjort ett försök och det känns så otroligt pirrigt, göttigt och skräckinjagande. Är det inte tillräckligt så gör jag ett nytt försök senare. Eller två. Eller tjugo? Ett litet trevande steg är bättre än inget. 

Jobbet. Det går mycket sjukdomar nu. Förra veckan jobbade vi utan vikarie fyra av fem dagar, men vi hade inte så många barn så det gick bra. Min planering fick strykas och vi fick vara lite flexibla med våra arbetstider, men det går ju helt okej nu när Petter är sjukskriven och kan hoppa in för mig när det gäller Melkers förskolehämtningar. Jag jobbar nästan hellre med enbart en kollega och tio barn än med arton barn och full personalstyrka. Jag var ju ändå människa efter jobbet. 

Den här veckan är bättre för oss, men de andra avdelningarna behöver hjälp att täcka upp dagarna. I morgon har jag fått ändra mina arbetstider från att sluta 16.00 till att arbeta vidare till 17.30. Jag börjar 30 minuter senare, men det är ju ändå en längre dag. 

Jag har fått mig min första förskollärarstudent också. Hon började i måndags och är jätteduktig, men man ska ju läsa sju miljoner papper och vara en god handledare också. Utan planeringstid och med frånvarande kollegor. Hur som helst, förutom att mina egna krav på mig själv skenar iväg får jag en massa nya idéer och tankar och hon är självständig och tar för sig så hon blir ju även extra hjälp. 

Ikväll har jag och Melker hängt med varandra medan Petter hängt med sina systrar. Det innebär massor av tid till bloggande och läsande efter Melkers läggning. Före läggning byggde vi sommarskuggan av pärlor och glodde på piraterna på TV. Efter läggning. Tyst hus. Bok. Tid. Jag gillart! 

På fredag ska jag hänga med förskolebrudarna i Umeå. Det vill säga de som blev förskollärare samtidigt som mig under 00-talet. Vi ses alldeles för sällan. Jag ses alldeles för sällan över lag. På tok. Jag träffar väldigt sällan någon. Jag var dålig på det innan barn, jag är sämst på det nu. Det finns för mycket samvete och för lite energi för det. Men jag ska bli bättre. Någon gång.