I juletid
Julen har gått sin stilla gång det här året. Julafton firade vi hemma hos min mamma och det var bara vi som åkte hem så vi klarade med lätthet av att vara färre än åtta personer. Hos mamma finns inga speciella traditioner annat än att vi äter hundra sorters kött på julbordet så det blir ganska avslappnat. Endast barnen får klappar och de får öppnas när som helst under dagen och ingen tomte hittar någonsin ut till det lilla huset i skogen. Melker har som jultradition att inte äta under julen och den följde han även i år. Han tuggade på en bit potatis som han sedan spottade ut i julmusten och sedan tuggade han på en halv köttbulle som han spottade ut på mig och det var väl ungefär hans julmiddag. Nåväl, han åt en ljusugnsbrödsskiva utan pålägg också. 60% av Melkers julklappar var radiostyrda bilar i år och deras läten är väl det enda stöket vi träffat på i jul.
Idag var tanken att Petters familj skulle sluta upp hos oss för vårt julfirande, men någon hade feber så vi ställde in hela skiten. Petter är på stan och ska köpa något verktyg så att han kan laga handbromsen till bilen och Melker sitter och sjunger julsånger och färglägger målarbilder vid mitt skrivbord. Därför tänkte jag att jag lika gärna kunde slå mig ner på vår träningsbänk med datorn i knät under tiden.
Melker är ledig ända fram till 11 januari och det innebär att jag äntligen har luft i lungorna för att andas igen. Sedan jag var sjuk för ett par veckor sedan har han återgått till att inte vilja gå till förskolan igen efter en tid då man knappt fått hämta honom. Vid ett tillfälle har han till och med blivit hemringd på grund av att han bara sitter och stirrar tomt framför sig och jag äts upp både av tanken på att han ska vara där han inte vill vara och av hela den här Coronagrejen. Är så nojig att han ska skickas dit och vara krasslig och smitta alla. Petter däremot är helt tvärtom. Jag tycker att han kanske låter lite snuvig, Petter säger att jag är paranoid och inbillar mig och så är ångestcirkusen igång. Nu är vi hemma i vår bubbla och det är fint. Jag jobbar nästa vecka, men efter den veckan är det ledigt ett tag. Så efterlängtat. Jag har inte varit speciellt motiverad i höst som ni så väl redan vet.
Den lille farbrorn håller fortfarande på att rita. Amazing. Överlag är det svårt att hitta aktiviteter som han kan sysselsätta sig med längre än någon minut. Hans rum är i princip orört och han leker helst inte alls där inne om inte hela familjen är där också. Den försvunna diamanten är favoritsysselsättningen och alla andra i hemmet är så trötta på spelet, särskilt när han nu börjat fuska också.
Hoppas alla haft en fin jul! Snart kommer ett nytt år med nya möjligheter :)