Håll avstånd
Melkers förkylning har varit mild och segdragen. Eftersom han inte varit symtomfri i helgen stannade jag hemma med honom igår och idag. Hemma i lugnets vrå är han pigg och jag hoppas att han är det även på fartiga förskolan. Jag har ju en stark ångest för att skicka Melker till förskolan "sjuk" dvs att förskolan ska bedömma honom som sjuk när inte vi gör det. Det är otroligt vanligt, jag vet det, men det är en av mina största bekymmer med honom på förskolan. Min ständiga oro för att göra fel. Förskolläraren som skickar sin sjuke son till förskolan, vet hon inte bättre liksom? Nu har även oron för hans ovårdade språk tillkommit i den kategorin, men jag tror att han sköter sig hyfsat där än så länge. Nåväl.
Vi bestämde oss i varje fall för att det en tisdag förmiddag skulle vara folktomt i lekparken så vi gick dit. Det var inte tomt där. Inte alls. En grupp förskolebarn var där med sin fröken. De var otroligt duktiga de där barnen. Så fort någon av dem kom nära oss ropade någon av de andra barnen "håll avståndet!" och barnet i fråga stannade upp, konstaterade att "just ja" och studsade iväg åt ett annat håll. Inga sjuka barn på den avdelningen inte.
Den här dagen var det tre grader kallt ute och vi stannade inte länge i den lekparken på grund av att vi frös. Vi har cyklat, rensat vinterkläder, spelat fotboll och fäktats. Byggt plusplus och spelat Uno. Gungat på nya gungan som Petter och Melker byggt. Igår rensade vi på vår altan som nu börjar vara i hyfsat bra skick.
I morgon skulle det vara dags för min och Melkers tågresa till Stockholm. Vi stannar ju hemma. Håller avstånd. Längtar efter sommar. Försöker se ett slut på en pandemi.
