Känslor och förskola
När jag lämnade jobbet idag hade jag en tung känsla i kroppen och en känsla av att livet kan vara så himla skört och orättvist. Ibland hör eller läser jag om saker som påminner mig om att den där tungrodda och benhårda vardagen kan slås sönder med endast ett litet andetag. Det har hänt förr och det kommer att hända igen, men just precis i detta nu rullar det på. Den där känslan av att det lätt kan ändras kändes extra tung just idag.
Då cyklar jag för att hämta sonen på förskolan. När jag kommer dit möts jag av en glad liten kille med glimten i ögat. Utan trassel får vi på kläder och han traskar glatt hemåt alldeles för egen maskin. Ibland stannar han till och klättrar i någon snöhög, men vad gör väl det? Vi har inte bråttom. Dagen känns plötsligt enkel och fin igen.
De första månaderna var jag helt galet stressad vid hämtningar och lämningar. Vid lämning var det oro för vad vi kanske glömt ta med, att ens få oss iväg till förskolan i tid och det var inte speciellt hippt att lämna ett skrikande barn till personalen. Allt skulle vara helt perfekt. Nu börjar jag se små mysiga rutiner vid hämtning och lämning och jag lämnar oftast en glad kille på morgonen och hämtar en lika glad kille på eftermiddagen. Den där stressen börjar svalna och istället har det blivit en välbekant vardag.
Nu är det dessutom ljust på eftermiddagen då jag hämtar och snart blir det varmare ute. Våren står för dörren och jag längtar efter droppande istappar och härliga vårvinterdagar.
