Avundsjuk och besviken
Natten mot igår var jag precis som många andra uppe för att titta på blodmånen. Jag hade ställt väckarklockan på fyra för jag skulle bara snabbtitta på den, men jag vaknade två och kunde inte somna om. Vid tre stod månen högt på himlen, men i mina ögon såg den ut precis som vanligt. Vid fyra när allt det roliga skulle ske så FÖRSVANN den bakom ett molntäcke. Hela himlen var klar utom just där månen var så jag såg bara en liten strimma av den ibland. Fem såg jag fortfarande ingenting och då lyckades jag somna.
Igår var jag så avundsjuk på alla som lyckats se den. Mest eftersom jag var så himla zombietrött att jag tyckte att jag borde ha fått se något när jag ändå inte kunde sova för en gångs skull.
Igårkväll såg Petter månen gå upp som en orangegul stor boll så vi rusade iväg ut, bara för att få se den slukas upp av molnen. Igen liksom.
Det slutade med att jag riktade kameran över axeln mot den vanliga månen senare på kvällen för att fånga en halvsuddig bild. Bättre än inget kanske?
Sedan somnade jag fortare än kvickt vid halv tio.
