Framåt
Det verkar som att jag med allra minsta möjliga marginal klarat det praktiska prov jag gjorde i december och som jag inte trodde att jag skulle klara. Riktigt på håret och det är en go varm känsla av lugn som infinner sig. Jag ropar inte hej förrän betyget är uppe på Ladok då jag verkligen var på håret och läraren verkade rätta sådär i slutet på arbetsdagen, men resultatet som ploppat upp säger godkänt. Även tentan i samma kurs är godkänd med betydligt bättre marginal. Nu väntar jag på några laborationer och slutbetyg som bör dyka upp i slutet av nästa vecka och är allt som det bör (borde klarat det mesta om jag klarat praktiska provet som var svårast) så är jag redo att skriva examensarbete i mars. Det krävs nämligen 90 hp vilket motsvarar alla kurser jag hittills läst.
Med examensarbetet går det segt. Vi hade en karriärsdag på universitetet igår då företag kom på besök, men det var få av de företagen som ville ha en nätverkare. Lågkonjukturen och den snabba utvecklingen av teknik gör det svårt för oss i år, men än finns tid och hopp. På fredag hoppas jag på att kunna kontakta några företag och LinkedIn är skapat så nu får vi hålla tummarna. Examensarbete på plats ger större chans till jobb.
Melker har fått nya sensorer som hittills får högsta betyg av oss. De gamla visade helt galet hela tiden och alltid väldigt lågt. De här visar korrekta värden. Vi har även nyligen bytt långtidsinsulin och fördelen är att vi bara behöver ge det en gång per dygn, nackdelen är allt annat. Det svider, blöder och igår blev han orimligt låg en halvtimme efter vi gett insulin. Idag hände det dock ingenting.
Igår åkte Hedda på hotell med sin faster. Den dagen var jag så trött att jag knappt orkade sitta upp. Melkers blodsocker var galet. Jag vaknade mitt i natten och kunde inte somna om för att hjärtat bankade högt och fort. Rätt typiskt va när man för en gångs skull inte har någon som sparkar på en hela natten? Det skulle vara lugnt och skönt, men det var tröttsamt och slitsamt. Hedda däremot hade en toppenkväll.
Annars så rullar det på. Snart har vi klarat av januari och de första tulpanerna har vissnat. februari står för dörren och eftermiddagarna är ljusare. Vi har bokat upp oss med folk nu och då och allt vår tillvaro har inte varit i vårt överfulla hus. Plugget går fort framåt och det är så äckligt läskigt att snart återgå till arbetslivet efter den goa flexibla pluggvardagen. Gött så ändå.