Hej sköna maj
Favoritmånaden är här och inledde med en härlig dag innan kylan återigen svepte in över oss. Idag har det varit sex grader varmt och eftersom Hedda varit krasslig har vi hållit oss rätt mycket inomhus vilket kanske var lika bra idag.
Sedan sist har det varit påsk och då var hela familjen utom Hedda febriga. Jag och Melker var hesa och hans blodsocker var helt galet. Vi vaknade flera nätter av höglarm och fick ge extra insulin. Höglarm är väldigt ovanligt för oss, men under hans sjukvecka var de vanligare än låglarmen och hans blodsocker var inte enkelt att få ner.
På långfredagen åkte jag till akuten och satt där med mamma några timmar tills det konstaterades att hon hade åkt på influensan och blev inlagd och jag blev hemskickad. Hon var inlagd en vecka så det var ju ganska behändigt att veta att hon var i trygga händer. Idag ringde min storebror mig. Vi har inte pratat på flera år. Han upplevde precis som vi andra att det går fort utför för mamma med minnet nu. Det känns gruvsamt att hon bor i en skruttig villa mitt ute i skogen. Även om hemtjänsten kikar in några gånger per dag finns det ju ofantligt mycket tid där emellan. Vi står liksom i en situation där vi inte riktigt vet hur vi ska lösa allt. Lägenheten verkar inte bli ledig riktigt än och även om den blir det snart är det kanske egentligen läge att försöka få till ett boende då både minne och tal börjar ge upp. Det känns som att efter gubben dog så började hon stänga ner.
Skolan går sakta framåt. Jag har lite svårt att fokusera och lära in just nu och jag lägger på tok för lite tid på plugg nu. När barnen är på skola och förskola kör jag järnet, men övrig tid går det inte längre. Om en månad har jag sommarlov och jag är glad att jag tog beslutet att inte jobba trots att ekenomin egentligen inte tillåter några månader utan inkomst. Jag behöver den tid jag har till annat än jobb nu.
Barnen har äntligen fått egna rum där de kan förvara sina saker. Melker bodde ju en period i vårt så kallade gästrum, men eftersom han aldrig var där inne gjorde vi om det till förråd och hade två sovrum och ett lekrum, men där var ju ändå ingen. Nu sover Melker i sitt rum om natten (ibland kommer han och säger att han inte kan somna om bara) och vill till och med ha det mörkt när han sover. Hedda däremot kommer ju skuttande varje natt och nattsömnen är ju sådär när karate kid sparkar av alla revben varje natt.
Jag har fått någon slags panik av mammas sviktande minne och dåliga rörlighet och har börjat styrketräna som smått igen. Tänker som jag alltid gjort att jag egentligen inte orkar när jag är så trött, men så påminner jag mig om att det faktiskt är då jag behöver det som mest. Det började väl egentligen när jag bevittnade gubbens död och tanken om att "ta hand om dig" har malt på där inne. Ta hand om dig. Må bra. Stärk din kropp. Lev friskt. Ät okej. Stressa av (inte lätt med ständigt dåligt samvete). Ta hand om dig.
Så det är så det är just nu. Insulin, blodsockerkoll, dåligt samvete, lite plugg och att ta hand om sig. Nästa steg är att träffa människor igen. Komma ut en stund. Hämta kraft utifrån. Och rensa ogräs i jordgubbslandet och hallonbuskarna, men det får vänta tills det är lite varmare ute ändå. Vi har köpt studsmatta också, det är så sinnessjukt effektivt på Melkers blodsocker.
Barnen i nuläget. Melker är besatt av Fortnite medan Hedda kör stenhårt på Frost. Melker fyller snart 9 år. Hedda älskar förskolan och är så intresserad av bokstäver just nu. Melker älskar inte skola och fritids. Ungefär så. Snart har de också sommarlov. Må jag ha mycket fantasi och handlingskraft för att lyckas hitta aktiviteter som båda uppskattar i sommar.