Blodsockerkoll och värmens återkomst
Igår var det dags för ännu en av Melkers blodsockerkontroller och det ligger stdigt högt. Jag passade på att fråga läkaren om det kommer att utmynna i en diabetesdiagnos eller om det är något annat. Han svarade att det visst kan bli en typ1diabetesdiagnos då det finns enstaka fall där det startat på liknande vis, men att det är väldigt ovanligt. Vid en sådan debut brukar blodsockret visst bli sämre för varje vecka och nu har han legat stadigt i åtminstone nio veckor så det är ju bra. Vi väntar fortfarande på genetiktestet som visar om han kan ha den diabetestyp som inte behöver behandlas, det skulle ta två-fyra veckor och nu är det drygt åtta veckor sedan han tog blodprovet så vi hoppas på svar snart.
Under de senaste veckorna har båda barnen haft feber, men för tillfället är båda friska så vi hoppas det förblir så. Idag har jag haft medarbetarsamtal och bölat som en liten gris då jag inte alls är speciellt bra på att sitta i samtal sådär och blir rätt känslosam över det stora misslyckande som jobbet inneburit (att inte hinna och orka de arbetsuppgifter som handlar om kontinuitet i förskollärarens uppdrag) ett tag nu samtidigt som oron för Melker hänger över.
I lördags på vårens varmaste dag hade Melker kalas tillsammans med granntvillingarna i en gympasal. Det var kvavt och kvalmigt och samtliga var ganska trötta efteråt. Dagen efter var det kyligt igen. Idag kom värmen tillbaka och var alldeles lagom. I morgon hoppas jag på att göra bort mitt sista utvecklingssamtal och därefter väntar en fullspäckad helg med fler kalas, lek med Heddas förskolekompis, eventuellt tivoli och en sväng till Boviken för husvagnsfix (svärmors husvagn). Petter ska även klämma in lite AW däremellan.
Idag slutade jag tidigt och drog med ungarna på café för en liten glass med efterföljande lekparkshäng. Sämre eftermiddag har man ju upplevt.
