Högt och lågt
Sedan kom vi hem och Petter rev bort all ful altan på baksidan och sedan drog vi till barnavdelningen då Melker varit törstig och kissnödig på natten nu igen. Där blev vi kvar några dagar och när vi kommit hem igen började Petter om att jobba. Så på baksidan ligger en hög med riven altan och på insidan sitter jag och barnen och räknar kolhydrater och insulindoser.
Då var det dags för diabetesdebut om än en väldigt tidig sådan då han fortfarande har en som jag förstår det hög egen produktion av insulin, men inte tillräcklig. Grabben hanterar sprutorna helt okej, men han har det tufft med att inte få småäta majskakor och lyxa till det med annat gott som vi lätt gör om sommaren när vädret är fint, eller mindre fint också för den delen.
För mamman med kontrollbehov är blodsockrets svängningar inte en helt enkel match även om det för det mesta ser väldigt bra ut för Melker än så länge. Läkaren har sagt att det i nuläget i princip är supersvårt för honom att bli superlåg, men jag tycker ändå det är fruktansvärt när han dippar på förmiddagarna så jag orkar inte ens tänka på att hitta på något. Vi lever så nu, högt och lågt och mittemellan.
Igår var vi på stan och där stod Jafaris churros. Melkers favorit. Vi handlar alltid från dem när vi råkar på dem. Den här gången sa vi nej och vi hade båda två så ont i magen över hur besviken han blev så idag överraskade vi honom med att ta med våg och insulin och prova. Först var det väldigt lågt. Nu är det väldigt högt. Det är det bittra med allt, även om det lyckas bra just då så kommer det igen och stökar på senare.
I lördags firade jag min allra bästa barndomskompis 40-årsdag. Hedda har fyllt tre år och den veckan körde jag potträning varvat med upplärning av insulin uträkning medan Petter jobbade. Nu kom värmen tillbaka och vi står här med en bil utan AC och utan bilbarnstolar till barnen (Nåväl, jag släpade dem till bilen idag, men jag lyckades inte bråka fast dem) och Hedda vände om när hon skulle ut och blåsa bubblor idag. Hon tyckte att det var för varmt.
Förra veckan ringde polisen och meddelade att de inte ville släppa iväg mamma med bilen då hon dels parkerat helt snett och dels kändes lite halt och virrig. Min moster som av någon anledning var på plats bedömde att hon behövde åka till akuten så där satt jag och mina styvbrorsor och väntade på domen. Lite dubbelslag på hjärtat som sist och tid till röntgen av hjärnan och hälsocentralen för minnestest, men hon fick åka hem igen. Utan körkort. Hon bor flera mil från stan. Fixa nytt boende, kanske färdtjänst.
Det har minsann varit lite högt och lågt inom det mesta den här semestern. I höst väntar nya utmaningar med plugg och kanske var det tur i oturen när det blev som det blev med Melker. Spännande, pirrigt, men jätteskönt! Nu larmar Melkers blodsockermätare så ska se om den kan få kontakt igen och sedan sova.