Oktober i backspegeln
Här står vi nu, på oktobers sista dag. Oktober har innehållit kärlek och sorg, lyx och ekorrhjul, sjuka personer och friska personer, innebandy och hemmalufs, minusgrader och plusgrader och en liten gnutta snö.
I mitten av oktober var det dags för Petters allra närmaste vän att gifta sig med sin sambo. Hon har utländsk härkomst och bjöd in till somalisk kväll inför bröllopet. En fin tradition från hemlandet tillsammans med väninnor och andra viktiga kvinnor. Jag och några andra åt gott, klädde oss i somaliska kläder och målade henna på våra händer. Tre dagar senare blev de man och hustru.
Ett par dagar efter det dog Petters närmaste kollega och vi drogs från kärlkesrus till sorgearbete.
Tre dagar efter kollegans död tog vi in på hotell för att använda oss av Petters 40-årspresent från familjen. Hotell och restaurangbesök helt utan barn. Utan barn för första gången på flera år, i varje fall sedan Hedda kom och i varje fall utan att det inkluderar möten med banker och psykologer eller annat viktigt. Vi åt gott, fikade på café och sedan skulle vi sova gott, men vissa fick höjdskräcksångest under natten och sov inget alls. Varje gång jag var nära att somna så vaknade jag till av ett ryck när det kändes som att jag föll. Oerhört irriterande och det blev en hiskeligt lång natt. Hotellfrukosten var dock fantastisk även för mig som inte är ett superstort fan av hotellfrukost av någon konstig anledning.
Melker spelar fortfarande innebandy, men nu börjar han säga att han vill sluta. Petter och Melker har varit febriga och snuviga i omgångar medan jag och Hedda klarat oss helt ok. Jobbet är oerhört tungt just nu och jag har faktiskt lyckats med bedriften att söka ett intressant jobb.
Idag har Melker skollov och vi alla är lediga. Vi har bakat bullar för att fördriva tiden då ingen av barnen går att få med ut i kylan. Idag har vi tio minusgrader ute så även om solen skiner är ingen speciellt sugen på att vara ute och frysa. Melker har en kompis på besök och allt blir lite enklare med fler barn som roar varandra.
I morgon står november för dörren. Utvecklingssamtal för Melker står på schemat i morgon. På söndag ska vi om vi har sådan tur att vi alla är friska på roadtrip till Umeå för att se Babblarnamusikalen. Vi är rätt säkra på att någon kommer vara sjuk för så brukar det vara när man har något planerat, men har man tur kan det ju gå vägen.
Nu ska jag väcka den lilla tjejen. Den lilla bönan som blivit så stor den senaste tiden. Hon pratar och gör sig förstådd och hoppar från allt hon kan hitta på att klättra upp på. Igår var de till badhuset med Petter och hon hade hoppat från kanten under i princip hela vistelsen där. Nåväl. Väcka henne.
