Då var det över för den här gången
När Petter kom hem från jobbet idag satt jag på nästan exakt samma plats som jag satt när han kom hem från jobbet för att ta över föräldraledighetsstafettpinnen 2017. Den gången fick jag tårar i ögonen av lättnad över att jag äntligen fick komma tillbaka till jobbet. Det hade varit så dränerande att aldrig få sova och den gången hade vi en bebis som aldrig var nöjd mer än ett par minuter åt gången. Jag var helt knäckt den gången.
Den här gången får vi sova okej, vi har en nöjd bebis och dessutom ett storbarn som hjälper till med underhållning. Det kändes både och den här gången. Att inte vara med barnen om dagarna känns så oerhört tråkigt samtidigt som jag bara vill ut i världen.
Vi firade och tröståt pizza till middag. Jag packade jobbkläder och fixade anteckningsgrejor. Jag ammar fortfarande en del och jag hoppas inte att det ska ställa till med besvär under arbetsdagen. Så nervös för läckage och enorma bröst även om de inte brukar vara så besvärliga med mig i normala fall. De är ju vana att hålla ut tolv timmar om natten så de borde förhoppningsvis vänja sig fort vid att hålla ut om dagarna också. Jag är inte redo att sluta helt och jag tror inte Hedda är det heller.
Det allra bittraste är att det var den sista föräldraledigheten. Sedan väntar en oändlighet av arbete. Fast jag får en vecka i maj också. Och sommaren är snart här.
Tänk att jag fått förmånen att hänga med de här två i drygt åtta månader. Vilken lyx va?
