Vecka 26
Barnet börjar visst reagera på ljud och rörelse nu. I morse låg vi och frågade bebis vad den tyckte att vi skulle göra idag och då buffade den rejält där inne. Melker har fortfarande inte känt bebis sparka, men idag fick han se hur det rörde sig för första gången.
Idag har jag släpat fram kameran för allra första gången denna graviditet så jag ska bjuda på en vecka-26-bild. Jag tycker verkligen att jag har så mycket mage den här gången. Det förstärker känslan av att jag tycker att jag snart är klar med den här graviditeten eftersom jag tycker att jag redan varit gravid i över ett år. Jag har varit helt övertygad om att även denna bebis kommer ligga kvar över tiden, men jag börjar alltmer tänka att denna kommer ha mycket mer bråttom ut än storebror och jag vet inte om det beror på att det går så långsamt.
Melker överraskade mig idag med att säga att han verkligen längtar tills bebisen är här. Han har inte direkt varit överlycklig över att familjen ska utökas så det känns ju kul att det i varje fall ibland känns som att han längtar. För ett par veckor sedan frågade Petter glatt om han trodde att det var en lillasyster eller en lillebror och svaret blev "alltså jag vill faktiskt inte ha någon bebis".
Idag har jag varit nära på att säga upp mitt föräldraskap pga normal coronaleda (jamen jag vill så mycket, men blir helt störd av att bara vara hemma. Borde orka och hinna allt, men blir seg som sirap.) Tills jag insåg att jag faktiskt ska börja om igen med mitt föräldraskap. Börja om från början med blöjor och skrik när jag fått en så stor kille här hemma som går att resonera med och som står och kissar som sin pappa.
Jag har känt mig lite grundlåg hela dagen och så äntligen skulle vi få oss ut en sväng. Då har cykelkärran blåst för ytterdörren så att den absolut inte gick att öppna. Med hjälp av ett skohorn lyckas vi till slut ta oss ut på en promenad med cykelkärran då plötsligt promenaddäcket ger vika. Extrahjulet funkar, men ramlar loss hela tiden. Jag var inte sådär supernöjd direkt. Men. Det. Går.
