Halvvägs


Jag har hört att med andra barnet hinner man knappt vara gravid. Det går så mycket fortare än med första och man hinner inte med. 

Konstigt. Med Melker var jag gravid i tre veckor, gick över åtta dagar och var definitivt inte klar med att vara gravid.

Med den här har jag redan varit gravid i 1.5 år, var klar med graviditeten redan efter ett par dagar och har hälften kvar. 

Jag mår ungefär lika bra så varför denna känns så oändlig kan jag inte svara på. En positiv sak är att ärtan där inne börjat leva rövare. Så mysigt! Helt klart ett uppsving! Jag kan också tänka mig att det inte är graviditeten i sig som jag är less utan hela Coronahistorien, jobbet och Melkers förskoleleda. Inte omöjligt. 

Fick veta häromdan att Melkers kusin som beräknats fyra dagar efter vår bebis nu blivit förflyttad till samma dag som oss. Rätt sköj tycker vi. 
Till bloggens startsida

Om mig

Katarina Johansson

Syftet med min blogg glömde jag någonstans i bloggen som jag hade före den jag hade före den här. Någonstans har jag nog ett behov att spara den trista grå vardagen för framtiden och konstigt nog verkar jag även ha en vilja att dela med mig av den. Mellan de glesa inläggen här tar jag hand om vilda småbarn, viftar runt med systemkameran eller försöker leva som jag lärt när jag utbildat mig till Hälsovägledare. Fast mest av allt gillar jag att sova. Därav de glesa inläggen. Lillefot? Ja även om jag ibland känner mig som en dinosaurie, så handlar det mest om mina 35:or på fötterna.

Sociala medier

Kategorier

Arkiv