Pite Rönnskär
Igår tog vi oss en båttur ut till Pite Rönnskär för att hinna med det innan semestrarna tagit slut. Melker uppskattade båtfärd och omgivning väldigt mycket. Innan vi skulle åka hem gick vi från kapellet över plankorna på stenarna när Melker sa åt mig att stanna och släppa förbi pojken. Jag såg ingen pojke och frågade försiktigt vilken pojke han menade. Han pekade ivrigt fram och tillbaka och sa att pojken sprang hit och dit och plaskade i vattnet och sedan fräste han att jag skulle flytta på mig. Jag ställer mig bakom honom och väntar. Efter en kort stund säger han "så mamma, nu kan vi fortsätta". Jag känner spontant att det var tur att det var fullt dagsljus och att vi inte var ensamma.
