01.27 inatt vaknade jag av ett envist pipande ljud och av att Petter rusade upp ur sängen och nerför trappan. Ojdå, brandlarmet går tänkte jag, tittade på klockan, suckade besvärat över att klockan fortfarande var sovdags och att det pep så envist och därefter började jag nöjt glida tillbaka in i drömmarnas värld.
Det var inte brandlarmet. Det var visst barnet som lyckats ställa en väckarklocka på väckning, men det visste jag inte just då.
Otroligt logisk reaktion.