Petter har börjat om att jobba och vädersiare spår om en fortsatt het vecka. För oss innebär Petters jobbande att vi inte har tillgång till bil längre. Melker har inte gått söva på annat sätt än i bil under semestern utom någon enstaka gång då han somnat i vagnen. Det innebär också att vi blir en aning mer otillgängliga när folk vill umgås då det enda tillfredsställande stället är vid en strand. Det går cykla, men det blir lite mer ansträngande än i en bil med AC.
Nåväl. Idag tog vi en morgonpromenad till mitt jobb då jag tagit på mig att vattna blommorna den här veckan. Efter lunch ville jag få pysen att sova då jag fått en tryckande ovädershuvudvärk och dessutom vaknat 5.30 av någon korkad anledning (barnet sov till sju). Jag kämpade på med sövning i två timmar, men barnet arbetade emot genom att vråla, kasta saker och klättra runt på soffans ryggstöd. Till slut kände jag mig desperat och slängde ner barnet i vagnen för en skön och avslappnande promenad runt kvarteret. Halvvägs runt öppnade sig himlen och när vi kom hem var jag genomblöt och gossen ännu piggare än innan. Tre timmar gav jag det innan jag gav upp.
Nu ligger jag i sängen och ska sova. Bättre förberedd inför morgondagen om vi inte ska sova om dagarna längre. Den där mittpådagenluren med grabben är min bästa lur. Jag saknar den.
