Trött, förkyld och helg
Det är äntligen helg och rösten har nästan återvänt till min kropp. Det har varit en utmaning att vara hemma och roa ett barn som konstant behöver roas med feber och utan röst, men även det har gått.
Annars då?
Jovars. Vi sover fortfarande eländigt dåligt. Natten mot måndag var jag lyckligaste tjejen i stan för Melker hade bara vaknat tre gånger under natten (mellan 22 och 06) och tog sovmorgon till klockan sex. Resten av veckan har han också sovit till sex, men har inte riktigt sovit lika bra. Inatt skrek han visst hela natten, men jag blev nedskickad till soffan redan vid 23-tiden då jag antar att Petter såg att jag höll på att bryta ihop redan då. Min hosta hjälper nog inte till med lillens sömn heller. Detta innebar ju att jag fick sova helt okej om man bortser från att jag vaknade av den envisa hostan hundra gånger.
Den lille mannen är ju inge vidare på att sova och han är heller ingen stjärna på att röra sig då han inte tar sig en millimeter åt något håll och bara gallskriker om han hamnar på mage. Det han däremot är otroligt bra på är att sitta stadigt och äta mat. Mat är verkligen hans passion och han smaskar glatt i sig allt han får smaka på. När vi var på bvc i onsdags träffade vi en pappa som undrade om vi börjat med mat. Med min risiga röst försökte jag svara vänligt, men kort och sa att det hade vi. Puréer frågade pappan. Vår mat fast utan salt svarade jag. Oj, redan blev svaret. Så frågade bvcsköterskan samma sak. Ja, gossen gillar att tugga bitar med sina fyra tandstumpar. Fastän jag nyss ammat så håller han alltid på att svälta ihjäl och vår utmaning nu är att uppmuntra honom att pilla i sig sin mat själv. För jag är ju förskollärare och vet att barn kan och det gör han, men han vill inte.
Nästa vecka är min sista helvecka som föräldraledig. Veckan därefter börjar jag jobba, på nygammalt jobb (jobbade där 2003-2004). Det känns jätteroligt och spännande att byta arbetsplats, men jag är så otroligt nervös för att inte orka med arbetsdagarna med tanke på att jag inte sovit mer än två, kanske tre timmar i sträck mer än ett par gånger på över åtta månader. Jag lär vara helt överkörd när jag sover om nätterna.
Kanarieöarna var toppen. Förra gången vi var där var jag gravid, trött och kände mig instängd på hotellet. Jag hade dessutom inte räknat med hur fult och kargt det var där borta och hade hoppats på vackra foton. Den här gången åkte jag dit med jättelåga förväntningar och det var jättetrevligt trots att vi var fast på hotellet. Melker verkade också gilla sol och värme.
Ja det var väl månadens nulägesrapport. Vi har försökt kontakta Skekraft angående vårt wifi och jag hoppas och håller alla mina tummar för att det kommer igång inom kort.